Biologisk mångfald i tillståndsprocessen för miljöfarlig verksamhet - Ekosystemtjänster som verktyg för bedömning och värdering

Sammanfattning: Mänskliga aktiviteter påverkar den biologiska mångfalden genom en mängd olika aktiviteter som ofta leder till att ekosystem utarmas. Detta leder i förlängningen till stora samhällsekonomiska förluster. Det nuvarande svenska rättsliga systemet för bevarande av biologisk mångfald fokuserar på att bevara och skydda arter som är hotade och specifika områden där dessa lever. Jag ifrågasätter utgångspunkterna att den biologiska mångfalden bäst skyddas genom områdes- och artskydd, framför allt av områden och arter som redan är hotade. Istället bör bedömningen av biologisk mångfald behandlas ur ett perspektiv som fokuserar på ekosystem i deras helhet och inkludera en bedömning av ekosystemtjänster. Detta bör helst ske innan arter blir hotade och ekosystemtjänsterna förloras eller minskar. Av detta skäl har jag valt att fokusera på tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet, då det är en del av miljörätten som har potential att hindra negativa miljökonsekvenser. En förutsättning för att miljöeffekterna av tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet ska kunna bedömas är att verksamhetsutövaren förberett en miljökonsekvensbeskrivning. I denna ska de relevanta effekterna på miljön anges. Idag är miljökonsekvensbeskrivningars beskrivningar av effekter på biologisk mångfald alltför fokuserade på enkelt mätbara faktorer som vilka arter som förekommer och vilka naturtyper det finns i området och bortser från samband mellan arter och mellan arter och abiotiska faktorer, och de funktioner som ekosystem utför. Detta leder till att den biologiska mångfalden undervärderas i tillståndsbeslutet vilket resulterar i förlust av biologisk mångfald. I en analys av de refererade domarna framgår flera viktiga perspektiv, bland annat avseende vikten av områdesskydd. Domstolarna lägger i tillståndsbedömningarna stor vikt vid om ett område är skyddat enligt miljöbalkens regler. Områden som har höga naturvärden, men som inte har skydd eller har någon form av frivilligt skydd värderas lågt i bedömningen. Detta antyder ett onödigt starkt fokus på formella istället för materiella aspekter. Ett annat tema är att tillståndsprocessen fokuserar främst på den aktuella verksamheten, vilket drar blicken bort från helheten. Då många verksamheter har relativt liten påverkan på miljön och biologisk mångfald kan de tillåtas, men deras sammanlagda effekter kan gemensamt utgöra ett hot. För att bemöta denna problematik föreslår jag att miljökonsekvensbeskrivningar obligatoriskt ska stämmas av mot miljökvalitetsmålen.