Interaktion hos yngre barn med grav cerebral pares : En fallstudie av interaktionen hos två yngre barn och deras närmaste omgivning med ett strukturerat bedömningsmaterial

Sammanfattning: Kommunikation är avgörande för att uppnå en god livskvalitet och grundläggande för att kunna förstå andra och göra oss själva förstådda. Grunden för en tillfredsställande kommunikation är att det finns ett samspel mellan de parter som ingår, vilket förutsätter att det sker ett ömsesidigt utbyte mellan samtalsparterna. De funktionsnedsättningar som cerebral pares ofta leder till kan medföra svårigheter för individen att göra sig förstådd. Det saknas idag svenska studier gällande interaktionen hos små barn med grav cerebral pares (CP). Denna studies syfte är att bidra till en ökad kunskap om hur interaktionen ser ut hos yngre barn (1,5-5 år) med grav CP (GMFCS IV-V) och deras närmaste omgivning. Studien är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ fallstudie med fokus på strukturella bidrag och pragmatiska funktioner i den gemensamma interaktionen mellan två barn med grav CP och deras kommunikationspartners på respektive barns förskola. Barnen filmades i olika vardagliga aktiviteter och därefter transkriberades filmerna, innan de analyserades med ett strukturerat bedömningsmaterial och med beskrivande statistik. De frågeställningar som undersöktes i studien var: Vilka typer av kommunikativa bidrag använder yngre barn med grav cerebral pares i interaktionen med sin närmaste omgivning? Vilka typer av kommunikativa bidrag använder omgivningen i interaktionen med yngre barn med grav cerebral pares? Skiljer sig barnens sätt att delta åt mellan olika vardagliga aktiviteter? Går det att besvara ovanstående frågeställningar med det bedömningsmaterial som utvecklats och översatts av Paulsson 2011? Resultaten av analysen indikerade att fokusbarnen hade en passiv roll i samtalet och främst producerade responser, medan kommunikationspartnern var mer aktiv och tog fler initiativ. Resultaten går därmed i linje med tidigare studiers resultat, från andra länder och med äldre barn. Bedömningsmaterialet går att använda på målgruppen och kan identifiera mönster och skillnader i kommunikationen hos dessa yngre barn. Materialet kräver dock vidare bearbetning för att säkerställa validiteten i resultaten. Ett mer utvecklat material kan tänkas ligga till grund för framtida forskningsstudier av denna målgrupp samt för att skapa underlag för evidensbaserade logopediska insatser.