De svenska djurskyddsbestämmelsernas inverkan för djurvälfärden : en studie med fokus på djurskyddsbestämmelsernas inverkan på klövhälsan i svenska mjölkkobesättningar

Sammanfattning: Den här undersökningen är gjord på uppdrag av LRF Mjölk och behandlar djurskyddsbestämmelsernas inverkan på djurvälfärden med fokus på klövhälsan i svenska mjölkkobesättningar. En kvantitativ studie baserad på telefonintervjuer genomfördes med 94 utvalda mjölkproducenter med stor geografisk spridning över landet. Den svenska djurskyddslagen är bland de striktaste i världen och kraven på de svenska producenterna är i många fall högre än för de utländska konkurrenterna vad gäller djurvälfärd, stallmåttbestämmelser och djurskötselkrav. En mjölkkobesättning har över 50 myndighets- och branschkrav att följa, såvida denne inte är ansluten till ytterligare certifieringsprogram där det kan tillkomma krav på hur produktionen får bedrivas. Många av dessa krav är tvärvillkor som måste uppfyllas, annars riskerar producenten att drabbas av sanktioner av sina jordbruksstöd. Kraven upplevs som betungande och kostsamma av lantbrukare. Djurvälfärden i de svenska mjölkkobesättningarna är hög och rapporter visar att Sverige har den lägsta registrerade antibiotikaanvändningen i Europa. Mjölkproduktionen drabbas ofta av vad man kallar för produktionssjukdomar. Hälta är en vanlig produktionssjukdom oftast orsakad av klövskador eller klövsjukdomar. Bland de vanligaste förekommande klövsjukdomarna finner man klövröta, en smittsam klövsjukdom orsakad av klöveksem som i sin tur orsakas av bakterier som finns i oren miljö såsom förorenade och våta golv. En annan vanlig registrerad klövskada är sulblödning och klövsulesår, vilka är fångrelaterade klövsjukdomar med trauma från ett hårt underlag som bidragande orsak. Förebyggande åtgärder kan exempelvis vara klövverkning. I resultatet från denna studie visas bland annat att endast 4 % av de tillfrågade mjölkproducenterna upplevde klövhälsan i besättningen som ganska dålig, 76 % uppgav att den var ganska eller mycket bra. Bäst klövhälsoläge, enligt de indikationer undersökningen gav, finns i södra Sverige medan man verkade klövarna oftare i norra Sverige. Av de tillfrågade hade 47 % gjort någon typ av investering de senaste två åren för att förbättra klövhälsan i sin besättning och den vanligaste investeringen var relaterat till underlagets beskaffenhet. Exempel på golvförbättringar var att man lagt in gummimattor, investerat i spaltgolv eller rillat äldre betonggolv för att minska halkighet. I resultatet framgick även att man upplevde en bättre klövhälsa i besättningar i uppbundna stallar jämfört med de besättningar som var i moderna lösdriftsstallar. En majoritet av producenterna var väl medvetna om vikten av en god klövhälsa samt att hälta är en av de mest kostsamma produktionssjukdomarna. I och med att undersökningen är baserad på ett fåtal besättningar måste man vara försiktig med att dra generella slutsatser av studiens resultat. Med utnyttjande av insamlade klövhälsodata i samband med klövverkning skulle ytterligare kunskap om samband mellan klövhälsa och svensk djurskyddslagsstiftnings tillämpning kunna påvisas.