Parternas likställdhet i LVU-processen - Särskilt om det offentliga biträdets roll

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att utreda gällande rätt kring det offentliga biträdets roll i LVU-processen. Framställningen görs ur ett barnrättsperspektiv med ändamålet att utreda huruvida processen i LVU-mål är likställd mellan å ena sidan socialnämnden, å andra sidan den unge och dennes vårdnadshavare. För detta syfte förekommer även inslag av ett komparativt perspektiv samt ett utvecklingsperspektiv. När socialtjänsten behöver vidta insatser för barn och ungdomar är huvudregeln att detta ska ske på frivillig basis. Saknas samtyckte till sådana insatser, samtidigt som det föreligger en risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, ska den unge beredas vård enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) vilket är en tvångslagstiftning. Lagen talar om två olika fall som kan aktualisera omhändertagande: miljöfallen där riskerna bottnar i bristande omsorg, samt beteendefallen där det rör sig om att den unge själv utsätter sig för risker. Socialnämnden ansöker om beredande av vård enligt LVU, och beslut fattas sedan av förvaltningsrätten. I processen har barnet och dess vårdnadshavare som huvudregel rätt till ett offentligt biträde, som har i uppdrag att tillvarata klientens rätt. Om det inte föreligger motstridiga intressen mellan barnet och dess vårdnadshavare förordnas ett gemensamt biträde. Föreligger det motstridiga intressen, och har barnet ännu inte fyllt 15, får barnet ett eget offentligt biträde, som samtidigt påtar sig rollen som barnets ställföreträdare. Processen i förvaltningsdomstolen är kontradiktorisk, vilket bland annat innebär att parterna ska ha lika goda möjligheter att föra sin talan. Detta förutsätter i sin tur att parterna är likställda. Barnet har visserligen det offentliga biträdet vid sin sida, men faktum kvarstår att motparten är en myndighet med full insyn i utredningen. Det är därför av stor vikt att den som förordnas som offentligt biträde besitter tillräcklig kompetens för uppdraget. Offentliga biträden är dock ofta unga och oerfarna, vilket riskerar att sätta barnets rättssäkerhet ur spel. En ytterligare aspekt av det offentliga biträdets förutsättningar att göra ett bra jobb är den tid han eller hon har till sitt förfogande, när det kommer till att förbereda ärendet. Det är vanligt förekommande att offentliga biträden inte beviljas ersättning för den tid de har yrkat på. En konsekvens av detta blir i förlängningen att barnet inte får tillräckligt med tid tillsammans med sitt biträde, samt att biträdet inte hinner läsa in sig på socialnämndens utredning i önskvärd utsträckning. Det kan därför ifrågasättas huruvida parterna verkligen är likställda, och därmed om de krav som den kontradiktoriska principen ställer på processen uppfylls.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)