Vertikala blickriktningars påverkan på ackommodation, vergenser och heteroforier

Sammanfattning: Syftet: Syftet med studien är att undersöka hur mycket de vertikala blickriktningar 30° uppåt, 30° nedåt och rakt fram påverkar det binokulära samarbetet mellan ögonen vid närarbete. De synförmågor som utvärderas är ackommodationsamplitud, heteroforier, konvergensnärpunkt och fusionsreserver. Metod: Studien innefattade 30 deltagare där medelåldern var 21 år. Med hjälp av en RAF-stav mättes ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten med push up/push down metoden. Fusionsreserverna utfördes på 40cm avstånd och en prismastav som mätinstrument. Heteroforierna mättes med modifierad Thorington. Resultat: Mätresultaten visade att ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten hade en signifikant skillnad mellan de tre blickriktningarna (p < 0,0001). Bäst värden erhölls 30° nedåt, därefter rakt fram och sist 30° uppåt. Heteroforierna visade enbart en signifikant skillnad mellan 30°uppåt och 30° nedåt (p = 0,002). Positiva och negativa fusionsreserver skilde sig från de övriga mätningarna. Där positiva fusionsreserver gav enbart en signifikant skillnad mellan rakt fram och 30° nedåt (p = 0,0036), där rakt fram hade högre fusionsreserver. Negativa fusionsreserver påvisade ingen signifikant skillnad mellan blickriktningarna (p = 0,2933). Slutsats: Resultaten visar att de vertikala blickriktningarna påverkar mätresultaten vid subjektiva mätningar av ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten. Där de bästa värden för patienten erhölls 30° nedåt och sämsta 30° uppåt. Heteroforier visade på en ökad exofori alternativt minskad esofori 30° uppåt och motsatt effekt 30° nedåt. Studien gav inte någon tydlig påverkan av fusionsreserverna i olika blickriktningar.