Ord mot ord - Språkanalyser ur ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: Användningen av språkanalyser kan aktualiseras om den asylsökande inte lyckats göra sitt ursprung eller sin identitet sannolik genom att uppvisa nödvändiga identitetshandlingar. Analysen baseras vanligtvis på en inspelad intervju. Oftast utförs den av en modersmålstalande person utan lingvistisk utbildning, i samråd med en lingvist, som vanligtvis inte talar det analyserade språket. Det kan ifrågasättas huruvida användningen av språkanalyser lever upp till de krav på rättssäkerhet som uppställs i svensk rätt. Syftet med uppsatsen är därmed att utröna detta, genom att använda en rättsdogmatisk metod. Dels undersöker framställningen hur bevisprövningen i asylärenden ser ut och hur denna förhåller sig till användningen av språkanalyser som bevismedel, dels utreder den hur språkanalyser som bevismedel förhåller sig till teorier om rättssäkerhet. Officialprincipen ålägger Migrationsverket att tillförsäkra att varje ärende förses med ett omfattande och pålitligt beslutsunderlag. I enlighet med förvaltningsrättsliga principer åligger det den asylsökande att visa att hen uppfyller de kriterier som uppställs för att få uppehållstillstånd i Sverige. Detta görs genom att bistå utredningen med en trovärdig berättelse. Språkanalyser kan betraktas som ett av Migrationsverket erbjudet hjälpmedel när asylsökanden saknar andra alternativ att göra sin identitet sannolik. Som uppsatsen redogör för är det dock problematiskt att basera betungande beslut på språkliga variationer. Framställningen undersöker språkanalyser utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv med utgångspunkt i fyra kriterier; förutsebarhet, legalitet, likhet inför lagen och maktutövarens erkännande av lagen. Språkanalyser som bevismedel har kritiserats av flertalet anledningar. Framställningen kommer till slutsatsen att förfarandet kring språkanalysers användning som bevismedel kräver betydande revidering för att leva upp till grundläggande kriterier inom det svenska rättssäkerhetsbegreppet.