Målstyrningen av den svenska skolan : blev det någon skillnad?

Sammanfattning: I mitten av 1990-talet ersattes den svenska skolans direktiv om hur undervisningen skulle gå till med en beskrivning av vilka resultat och mål som skulle uppnås. Syftet med denna uppsats var att öka förståelsen för hur några lärare upplevde hur skolarbetet hade påverkats av att den svenska barn- och ungdomsskolan övergått från att vara regelstyrd till att vara målstyrd. Sex lärare med lång erfarenhet intervjuades. De timslånga intervjuerna spelades in på band och transkriberades sedan. Resultaten från dessa intervjuer analyseras sedan hermeneutiskt utifrån Webers rationalitetsteori och Foucaults maktbegrepp regementalitet. Lärarna tyckte inte att målstyrningen hade lett till en effektivare skola där eleverna lär sig mer. Lärarna trodde inte heller att lärandet hade blivit mer lustfyllt, att skolarbetet blivit roligare för eleverna. De intervjuade lärarna uppgav att både de och eleverna kände sig mer stressade. De som hade förlorat mest på skolans övergång till målstyrning var de svaga eleverna, som av någon anledning hade svårt att nå målen för att bli godkända. Deras problem hade därigenom förtydligats på ett för dem negativt sätt.