Flatstickade distanstextiler och deras värmeisolerande förmåga : Hur kan förändring av masklängd och distanstråd påverka värmeisolering och vikt?

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för textil, teknik och ekonomi; Högskolan i Borås/Akademin för textil, teknik och ekonomi

Sammanfattning: Tillsammans med företaget Houdini Sportswear har det här projektets ämne och avgränsningar tagits fram. Houdini är ett svenskt klädföretag som designar friluftskläder av hög kvalitet och med stort fokus på funktion och komfort. De letar ständigt efter nya lösningar för utveckling kring smartare materialval, förbättrad funktion och komfort och mindre materialåtgång. I det här projektet vill Houdini undersöka hur man kan utveckla förhållandet mellan värmeisolering och vikt i flatstickade textila strukturer. Genom att öka textilens värmeisolerande förmåga med fokus på minskad vikt kan både materialåtgång och ökad funktion och komfort nås. En av de viktigaste faktorerna som bidrar till hög värmeisolerande förmåga är mängden instängd stilla luft i den textila strukturen. En tät ytstruktur och mycket volym med många luftfickor är därför intressant för att behålla och immobilisera luften i varan. Syftet med studien är att undersöka hur justeringar av parametrar i en distanstextil, stickad på flatstickmaskin påverkar den värmeisolerande förmågan. Tillsammans med Houdini har en viktbegränsning satts på 400 g/m2 och genom hela studien används endast en typ av ullgarn med garngrovlek Nm 48/2 för att skapa en vara som är i monomaterial och som relativt lätt kan brytas ner.   För att testa den värmeisolerande förmågan hos textilier idag använder Houdini och flera andra företag standardiserade testmetoder. På forskningsinstitutet Swerea IVF finns möjligheten att testa sina textilier med vald testmetod. Dessa metoder är dock otillgängliga och kräver avancerad utrustning som kan försvåra processen och ta lång tid. Studiens syfte är därför även att ta fram och jämföra en egen, mer lättillgänglig, framtagen testmetod för värmeisolering med två standardiserade testmetoder, SS-­ISO 5085-­1:2004 och ISO 11092:2014, för att se om och hur resultaten varierar mellan dem.   En förstudie genomförs där olika bindningar och två egna testmetoder för värmeisolering tas fram. En av testmetoderna och en distanstextil utvecklas vidare i huvudstudien. Fokus ligger på variationer av distanstrådens masklängd och placering. Samtliga prover från huvudstudien testas på den egna testmetoden och vissa utvalda prover testas på de två nämnda standardiserade testmetoderna på Swerea IVF. Sedan görs en jämförelse mellan resultaten.   Resultatet visar att det inte finns något tydligt samband mellan ökad masklängd och ökad värmeisoleringsförmåga. Däremot kan vissa slutsatser dras om att ökade intervaller av distanstrådens placering kan öka den värmeisolerande förmågan. Detta ökar dock även vikten. Resultat från mätningar med tre olika testmetoder visar att rangordningen av provers värmeisolerande förmåga skiljer sig mellan de olika metoderna. Den egna testmetoden bör därför vidareutvecklas men anses ändå ha potential för att jämföra provers värmeisolerande förmåga.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)