En kvalitativ granskning utifrån kritisk-saklig utredningsmetodik av 16 vårdnads-, boende- och umgängesutredningar med utgångspunkt i barnets bästa och våld i nära relationer

Sammanfattning: Syftet med studien är att, utifrån en kritisk-saklig utredningsmetodik, granska hur familjerättssekreterare presenterar och bedömer barnets bästa och våld i nära relationer i 16 vårdnads-, boende- och umgängesutredningar. Utredningarna är gjorda av familjerätten i Örebro kommun. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har den kvalitativa metoden dokumentgranskning använts i kombination med en semistrukturerad intervju. Studien visar att barn under nio år regelmässigt fråntas rätten att göra sin röst hörd samt att ett vuxet barnperspektiv genomsyrar utredningstexterna. Konsekvensen blir att barnets perspektiv osynliggörs och utelämnas. Språket har en avgörande betydelse för hur våldsproblematik hanteras, våldet tenderar att tonas ner eller ignoreras helt i bedömningen. Våld i nära relationer relateras inte till barnets mående, anknytning eller föräldraförmåga. Det är inte heller något som diskuteras eller tas hänsyn till i bedömningen. Den kritiskt-sakliga utredningsmetodiken har genom sina teoretiska begrepp varit ett grundläggande verktyg i studiens analys och diskussion. Detta har kombinerats med den lagstiftning som reglerar familjerättens uppdrag samt anknytningsteori och barnets bästa. Studien ämnar bidra till reflektion, inspiration och upplysning rörande barnets bästa och våld i nära relationer i vårdnads-, boende- och umgängesutredningar. Förhoppningsvis kan studien även bidra till att öka barnens inflytande i vårdnadstvister, stärka deras ställning och göra deras röster hörda.