Idrott och hälsa - ett ämne för inkludering? : En intervjustudie om idrottslärares syn på inkludering av elever från särskolan

Sammanfattning: Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen har varit att öka kunskapen om idrottslärares uppfattningar om inkludering av elever från särskolan och hur detta påverkar undervisningen i idrott och hälsa. Vilka förutsättningar är enligt idrottslärarna centrala i den inkluderande undervisningen?  Vilka fördelar respektive nackdelar finns det för individen och gruppen i en inkluderande undervisningsmiljö?  Hur ser idrottslärarna på utvecklingsmöjligheterna för individ och grupp genom inkludering i idrott och hälsa?   Metod Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Urvalet bestod av sex idrottslärare med erfarenhet av ett inkluderande arbetssätt. Dessa valdes ut via ett bekvämlighetsurval. Ett sociokulturellt och pragmatiskt perspektiv kännetecknar studiens teoretiska utgångspunkt. Resultat Respondenterna anser att viktiga utvecklingsmöjligheter för den inkluderade eleven är det sociala samspelet och att se och lära. Med detta menar respondenterna att eleven drar lärdom av att förhålla sig till en större elevgrupp, möter undervisning i ett högre tempo och på en högre ämnesnivå. Övriga elever ges också möjlighet till att se och lära känna olikheter. Respondenterna tar även upp risker med inkluderingen. I inkluderingen är bedömning av vem och i vilken grupp eleven ska inkluderas i avgörande. Inkluderingen berör många och därmed blir ett riskfyllt moment som kan få både positiva och negativa utslag om inte bedömning och anpassningar utförs rätt. Detta leder till att lärarna har ett stort ansvar. För elevernas utvecklingsmöjligheter finns det behov av erfarenhet och kunskap från lärarna. Alla elever är kanske inte ämnade för inkludering av olika orsaker och det kan leda till att den inkluderade eleven känner sig ensam och oduglig. Förutsättningar som idrottslärare ser som centrala är en lokal med utrymme för möjligheter till anpassningar samt erfarna och duktiga elevassistenter. Slutsats Denna studie synliggör likheter i lärares tänkande kring inkludering som kan härledas till ett socialkulturellt perspektiv på lärande. I respondenternas utsagor framträder att inkluderingens styrkor grundar sig i det sociala samspelet och i ett synsätt som går att likna vid det Vygotsky benämner den proximala utvecklingszonen. I studien framgår det inte hur eleven förhåller sig till de praktiska momenten eller hur eleven ligger till utifrån kursmålen. Fokus ligger istället på sociala faktorer där alla elever får lära sig att förhålla sig till och ta lärdom av varandras olikheter. Lärare vill kunna känna sig kompetenta nog för att alla, oavsett lärarutbildning, kan komma i kontakt med inkludering. Därav ser vi ett behov av förberedande kunskaper redan i utbildning för alla lärare. Ska den svenska skolan satsa på inkludering bör också utbildningen av lärare följa samma väg.