Människoblivandet i psykoterapi. : Vad är det för skillnad som gör skillnad?

Sammanfattning: Syftet med detta arbete var undersöka vad det är ”för skillnad som gör skillnad” i psykoterapi. Intresset riktades mot ett specifikt ögonblick i den psykoterapeutiska praktiken, det så kallade mötesögonblicket. Arbetet tog avstamp i den forskning som presenteras av The Boston ChangeProcess Study Group (BCPSG). Daniel Stern och BCPSG lade grunden för en ny syn på psykoterapi, där mötet ”här och nu” mellan psykoterapeuten och klienten hamnat i förgrunden och mötesögonblicket intagit en särställning som ett ögonblick för förändring. Studien som presenteras i uppsatsen ställde frågan: Vad är det klienten upplever att terapeuten har förmedlat, som kan ha varit avgörande för klienten för att ett mötesögonblick ska ha kunnat äga rum? Data i studien utgjordes av e-postkorrespondens med nio tidigare studenter vid Gestalt Akademin i Skandinavien. Den metod som användes för att analysera data var interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Resultatet av analysenoch svaret på frågan blev: Psykoterapeuten har förmedlat ett genuint intresse för att, utan att värdera, låta den andre bo i sin uppmärksamhet, väl medveten om den sårbarhet detta innebär för dem båda. Resultatet analyserades i relation till GMT (The Generic Model of Psychotherapy). En av de slutsatser som drogs var att tillit, misstro och skam tycks spela en avgörande roll för att ett mötesögonblick ska kunna uppstå eller inte. Vidare presenterades tanken att det möjligen saknas ett språk för att tala om de emergenta fenomen som är centrala hos Stern och BCPSG.