Faderskapspresumtionens vara eller icke vara? - det är frågan

Sammanfattning: I den svenska rätten kan vi i Föräldrabalkens kapitel 1 paragraf 1 utläsa följande: Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far. Denna bestämmelse om faderskapspresumtion är gällande svensk rätt och huvudregel för hur faderskap i Sverige fastställs. Bestämmelsen härstammar från början från den romerska rätten och uttrycket ”pater est quem nuptiae demonstrant” som är latin för ”den är fader som äktenskapet utpekar”. Det har funnits diskussioner i riksdagen kring att förändra faderskapspresumtionen till att även omfatta sambor och det har även utretts om faderskapspresumtionen istället borde vara en föräldraskapspresumtion. Riksdagen har varje gång valt att behålla faderskapspresumtionen. Bestämmelsen härstammar från början ifrån att det var viktigt att veta om ett barn var fött inom eller utom ett äktenskapet på grund av dess starka samband med arvsrätten. Det finns dock inte längre något samband mellan faderskapspresumtionen och arvsrätten utan alla barn har idag samma rätt till arv. Att skaffa barn innan äktenskap eller att kanske inte ingå äktenskap alls är nuförtiden ett vanligt förekommande bland par och frågan som därmed uppkommer är huruvida regeln borde finnas kvar eller inte? Varför har riksdagen valt att behålla presumtionen? Finns det andra sätt, mer lämpliga för dagens samhälle, att fastställa faderskap på?