Direkt och indirekt umgänge - en komparation med engelsk rätt

Sammanfattning: Ett barn har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget skall vara till för barnet och det är deras intresse som ska tillvaratas. Det är viktigt att ett barn kan få ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna, men riskerar barnet att fara illa vid umgängestillfällena måste det övervägas om skyddsbehovet är större och viktigare än kontakten med föräldrarna. Om det behövs för barnets trygghet eller för att barnet behöver stöd kan domstolen förordna en kontaktperson som är med vid umgängestillfällena. Långa avstånd kan förhindra att något direkt umgänge mellan barnet och en förälder kan komma till stånd. Då kan domstolen besluta om indirekt umgänge genom de nya ändringarna i föräldrabalken om vårdnad, boende och umgänge. Indirekt umgänge har funnits i England sedan 1989. Även de övriga nordiska länderna har haft denna umgängesform sedan början av 1990-talet att tillgå. Regeln är till för specifika fall där ett vanligt umgänge inte kan komma till stånd, även om det generellt sätt mest optimala för ett barn är just att ha direkt umgänge. Man har varit väldigt restriktiv vid bedömningen av om indirekt umgänge bör beslutas i de ovannämnda länderna. Vid ett beslut om indirekt umgänge skall barnets bästa alltid vara avgörande. Vid bedömningen om indirekt umgänge skall hänsyn tas även till barnets vilja med beaktande av mognadsgrad och ålder. Utöver detta ska en helhetsbedömning ligga till grund för domstolens beslut där de objektiva grunderna stämmer överens med lagens syfte och ändamål.