Irreguljär krigföring - En begreppshistorisk analys

Detta är en Magister-uppsats från Försvarshögskolan

Sammanfattning: Denna undersökning handlar om hur begreppet irreguljär krigföring konstrueras och förstås i dagens krigsvetenskapliga debatt. Begreppet är vanligt förekommande och framställs ofta med en tydlig definition, men irreguljär krigföring är inte något nytt fenomen och dess historiska influenser likväl som nutida tillämpning varierar. Beroende på hur begreppet konstrueras följer olika möjligheter och begränsningar för dess tillämpning, vilket påverkar begreppets innebörd för krig och krigföring. Syftet med undersökningen är att öka förståelsen för irreguljär krigföring genom att studera olika konstruktioner av begreppet. Undersökningen baseras på ett teoretiskt ramverk utgående från begreppshistoria och ett konstruktivistiskt synsätt. Metoden bygger på att en förförståelse för begreppet skapas, varefter två olika perspektiv analyseras utifrån dess betydelse i såväl nutid som utifrån erfarenhetsrum och förväntningshorisont. De två perspektiv som analyseras är hur begreppet kan förstås dels som ett hot utgående från upprorsbekämpning och dels som en krigföringsmetod, möjlig att tillämpa för en småstats försvar. Resultatet av analysen påvisar att de båda perspektiven till stor del utgår från samma syn på irreguljär krigföring som en motpol till det reguljära. Irreguljär krigföring uppfattas härvid utgöra en form av ”fånga allt”-begrepp, med flera möjliga tillämpningar. Inom ramen för denna generella beskrivning återfinns dock flera skillnader avseende hur begreppet konstrueras, vilket får konsekvenser för dess möjliga tillämpningar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)