Institutionella placerare som aktieägare-en studie av fondbolags, försäkringsbolags och AP-fonders användande av exit och voice som ägarstyrningsmekanismer

Sammanfattning: En institutionell placerare har både en förvaltar- och en ägarroll. Som förvaltare försöker institutionen maximera avkastningen i förhållande till ett visst risktagande. Eftersom institutionen har rösträtt för de förvaltade aktierna – och därmed det inflytande som följer med aktierna – har institutionen också en ägarroll. Ägarrollen är betydligt mer otydlig än förvaltarrollen. // Syftet med studien är att beskriva vilka handlingsalternativ institutionella placerare i Sverige har som ägare och vilka alternativ de väljer samt att diskutera centrala drivkrafter som kan förklara deras agerande. Ett övergripande syfte med studien är att fördjupa befintliga teorier på området och att bidra med aktuellt empiriskt material.// Vi har valt att använda oss av en abduktiv ansats. Primärt använder vi en kvalitativ metod som kompletteras med en kvantitativ metod. Kombinationen av de båda ger oss möjlighet att mäta, beskriva och förklara de institutionella placerarnas faktiska agerande och drivkrafterna bakom deras agerande. Utifrån fem antaganden skapar vi en modell som syftar till att beskriva och förklara centrala drivkrafter som påverkar de institutionella placerarnas agerande. // Vår studie visar bl.a. att de institutionella placerarnas ägarstyrning har förändrats. De institutionella placerarna har under de senaste 20 åren gått från att använda exit som ägarstyrningsmekanism till att idag använda voice i ökad utsträckning. Vidare visar vår studie att att nya former av voice fått ökad betydelse och att institutionernas användande av voice är beroende av deras storlek stora institutioner tycks ha betydligt bättre kapacitet att använda voice. Även storleken på innehavet, både i förhållande till övriga aktieägare i portföljbolaget och i förhållande till övriga innehav i den egna portföljen, påverkar institutionens användande av exit och voice.