Ambulanssjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med misstänkt höftfraktur

Sammanfattning: Höftfraktur men även misstanke om detta är ett mycket vanligt förekommande uppdrag inom ambulanssjukvården. Att drabbas av en höftfraktur är ett allvarligt tillstånd med stora riskfaktorer med hög dödlighet som följd i efterförloppet. På senare tid har ett större fokus lagts för att förbättra och effektivisera vårdförloppet av dessa patienter. Åtgärder som vidtagits har lett till förändringar inom ambulanssjukvården där huvudsyftet är att snabbt identifiera och få patientgruppen till rätt vårdnivå. Målsättningen är att patienterna tidigt kommer till operation, minska riskerna för komplikationer samt att optimera möjligheterna för patienten att återgå till ett normalt liv. Dessa förändringar har lett till ett intresse för författarna att beskriva denna vård. Syftet med studien är att beskriva den erfarna ambulansjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med misstänkt höftfraktur. För att undersöka fenomenet valdes en kvalitativ forskningsintervju där sex ambulanssjuksköterskor verksamma i sydvästra Sverige med vardera minst fem års ambulanserfarenhet intervjuades.I resultatet framkom sex huvudkategorier: identifiering av höftfraktur, det sociala samspelet, smärtlindring, sjuksköterskans upplevda patientvinst, revir och rollfördelning samt det kollegiala samspelet. I dessa kategorier kunde författarna utläsa att ambulanssjuksköterskorna upplever en mycket god vård för patienter och anhörigasom drabbats. Vissa rutiner i vården ifrågasätts av informanterna då nya uppgifter för ambulanssjukvården utförs i en hospital miljö. Detta anses som tidskrävande och med minskad tillgänglighet till ambulanssjukvård som följd.