Separation mellan mjölkko och kalv : begränsad digivning som alternativ

Sammanfattning: Livsmedel av komjölk är mycket vanliga i Sverige. För att producera mjölken till produkterna behöver man mjölkkor som blir dräktiga och föder kalvar. I Sverige använder mjölkproducenter sig generellt av det traditionella västerländska sättet att hålla mjölkkor och föda upp kalvar, vilket innebär att ko och kalv separeras strax efter födseln och att kalvarna föds upp för sig. I tropiska länder, där de generellt har Zebukor, använder de sig istället av en metod som kallas för begränsad digivning, som innebär att kalven får dia kon i samband med mjölkningen. I flera studier gjorda på västerländska kor samt Zebukor har det observerats positiva effekter på både ko och kalv till följd av begränsad digivning. Till exempel ses en ökad viktuppgång hos kalvar som fått dia på detta sätt, kvigor får en ökad mjölkproduktion vid första laktationen samt kvigor och kor blir lättare dräktiga. Förutom detta uppvisar kalvar även minskad frekvens av missriktade sug- och slickbeteenden och de blir inte lika sjuka i till exempel diarré. Studier visar dock att om kalven och kon får spendera mer tid tillsammans innebär det en mer stressande separation när det är dags för avvänjning. Detta skulle man dock kunna undvika genom en stegvis avvänjning. Slutsatsen blir att begränsad digivning verkar ha många fördelar och skulle kunna vara ett alternativ till dagens artificiella digivning. Det behövs dock mer studier i ämnet för att helt förstå de mekanismer som ger upphov till de effekter som observeras vid begränsad digivning, för att i sin tur verkligen förstå vad en tidig separation och artificiell digivning får för långsiktiga konsekvenser på djur i mjölkproduktion.