"Tanken har inte slagit honom att detta var något verkligt": En kvalitativ studie av tilltalades förklaringar till sina gärningar i barnpornografibrott och utnyttjande av barn för sexuell posering

Sammanfattning: I princip all befattning med barnpornografi är kriminaliserat då detta skildrar olika övergrepp på barn. Utnyttjande av barn för sexuell posering är ett brott likt barnpornografibrott där ett barn förmås att utföra handlingar med sexuell innebörd framför kamera eller andra människor. Intresse för sådant material skapar en efterfrågan som kan bidra till att fler övergrepp dokumenteras och sprids, vilket skapar en typ av marknad för barnpornografi. Denna uppsats ämnar därför att undersöka hur personer dömda för barnpornografibrott och utnyttjande av barn för sexuell posering förklarar brotten och sin roll i sina domar för att få en vidare förståelse för hur brotten kan normaliseras av de tilltalade. Studiens data består av 51 tingsrättsdomar prövade i hovrätt under år 2020 och 2021 där förklaringar från de tilltalades uttalanden kodats genom en tematisk analys. Den tematiska analysen genererade elva teman med respektive delteman. Förklaringarna har vidare analyserats utifrån flera teoretiska utgångspunkter, framförallt Sykes och Matzas “Neutraliseringstekniker” men även Christies “Det idealiska offret” samt Goffmans teori om “Stigma”. Analysen av uttalandena berör även ett straffrättsligt perspektiv genom att undersöka hur olika lagrum kan appliceras på och användas i de tilltalades förklaringar. En central slutsats i studien är att det fanns en tendens hos de tilltalade att på något sätt förneka ansvar för sina brott. De tilltalade förnekade även i olika utsträckningar att det funnits något offer som tagit skada i brotten. Dessa slutsatser tyder på att de tilltalade försökt framställa sina handlingar som mindre allvarliga och sig själva som mindre ansvariga. Att de tilltalade försökt förminska sin skuld samt ansvar skulle kunna medföra en risk för återfall i liknande brottslighet.