Sköldkörtelstörande ämnen : bakomliggande mekanismer och effekter

Sammanfattning: En normalt fungerande sköldkörtelhormonproduktion är väldigt viktigt för alla djur då sköldkörtelhormonerna är involverade i många av kroppens mekanismer såsom reglering av metabolismen samt krävs för att nervsystem och skelett ska utvecklas på ett normalt sätt. Eftersom sköldkörtelhormonsystemet är så viktigt för vuxna individer och ännu viktigare för unga individer som fortfarande utvecklas är det av yttersta relevans att studera ämnen som kan interagera och påverka detta hormonsystem negativt. Det finns många ämnen exempelvis PCB, bromerade flamskyddsmedel, pesticider, fytoöstrogener, bisfenol A, ftalater och tungmetaller som tros kunna rubba den normala homeostasen. I denna litteraturstudie har verkningsmekanismerna bakom dessa potentiellt sköldkörtelstörande ämnen och dess effekter på såväl vilda djur som husdjur studerats. Angreppspunkterna ämnen kan utnyttja är många, exempelvis kan ämnen blockera TSHs receptor så att hjärnans reglering inte fungerar normalt. Vidare kan ämnen påverka sekretion och syntes av sköldkörtelhormonerna genom att inhibera jodidpumpen, inaktivera TPO och/eller inhibera bindningen till transportproteinerna TBG och TTR. Dessutom kan ämnena ha en direktpåverkan på TR eller förändra hormonernas metabolism och elimination genom att påverka metaboliserande enzym såsom UDPGT och dejodinaser. Beroende på vilka sköldkörtelstörande ämnen ett djur utsätts för kan de drabbas antingen av en hypertyreodism, där det finns för mycket hormon, eller en hypotyreos som kännetecknas av otillräckliga nivåer hormon. Det har setts att isbjörnar som lever i områden med höga OHC-nivåer visar tecken på sköldkörtelstörningar trots att få enskilda ämnen finns i höga nivåer, vilket troligtvis kan förklaras av cocktaileffekter. Pantrar i Everglades nationalpark i Florida har vid obduktion visat tecken på hypertyreodism och även där uppmättes en mängd olika potentiellt sköldkörtelstörande ämnen i låga nivåer samt kvicksilver i troligen toxiska nivåer. Utöver detta finns få studier som visar någon form av korrelation mellan vilda djur och deras exponering för sköldkörtelstörande ämnen. Detta är troligen på grund av svårigheterna i att bevisa att det faktiskt är sköldkörtelstörande ämnen, och inte någon annat, som ger upphov till sköldkörtelstörningarna hos vilda djur. När det gäller våra husdjur finns det ett flertal studier som associerar felin hypertyreodism med ett flertal sköldkörtelstörande ämnen och kanske framför allt de bromerade flamskyddsmedlen som flitigt används i hemmet. Gällande exponering och effekter på övriga husdjur verkar det inte finnas några studier. Det bedöms dock sannolikt att även andra husdjur såsom hunden skulle kunna påverkas av de ämnen som katter tros påverkas av.