Vi vilja vara svenskar! : Ecklesiologi och historik från Svensk-finska St. Mikaels församling i Tallinn 1919-1944

Sammanfattning: ”Vi vilja vara svenskar!” svarade Hjalmar Pöhl, dåvarande kontraktsprost i svenska kontraktet i Estland, när han i oktober 1941 precis fått lämna landet och står inför en nystartad räddningskommitté för estlandssvenskarna i Stockholm. I Estland hade nazisterna kört ut Sovjet, innan det hade landet och kyrkan gått igenom en fruktansvärd tid med deporteringar, avrättningar och förföljelse. Frågan som besvarades gällde huruvida man nu ville leva under tyskarna eller få tillbaka en fri estnisk stat. Inget av detta intresserade kontraktsprosten – han ville vara svensk. Orden ringar väl in något som under 1900-talets första hälft präglat arbetet inom hela den estlandssvenska minoriteten och St. Mikael församling; arbetet för svenskhetens bevarande i öst. Denna uppsats avser att försöka ge en historisk bild av St. Mikaels församling och för den estlandssvenska minoriteten under åren 1919-1944, även om tiden innan i viss mån måste skildras för att skapa en helhetsbild. Jag har i mitt arbete främst utgått från Riksarkivets samlingar runt St. Mikaels församling, Hans Pöhl, Ivar Pöhl och Hjalmar Pöhl, prosten Erik Petzäll och Elmar Nygren. Till detta kommer polis- samt säkerhetspolisens utredningar om händelserna runt den estlandssvenska evakueringen. Jag avser att skildra St. Mikaels församlings konstitution och uppbyggnad, dess huvudsakliga verksamheter och ledande personer samt extraordinära händelser. Jag kommer också belysa det nära samarbete som försiggick mellan Svenska Kyrkan, församlingen och den estniska lutherska kyrkan EELK. Vi skall se att två svenska ärkebiskopar, Nathan Söderblom och Erling Eidem personligen engagerat sig i arbetet ända ned på detaljnivå.Jag vill i mitt arbete komma åt församlingens självuppfattning, deras ecklesiologi. Därför inleds arbetet med en ecklesiologisk teoriöversikt. Jag väljer i arbetet som metod en syntes mellan induktion och deduktion som innebär att empiriskt material, ecklesialiteten, reflekteras mot en teoretisk fond, för att urskilja vad som kan kallas en implicit ecklesiologi. Min teoretiska fond blir Martin Luthers kyrkosyn, St. Mikaels församling kallade sig luthersk-evangelisk. Avslutningsvis utför jag analysen, filtrerar empiri genom Luther och stämmer av vad som är i paritet med denne och vad som avviker – för att därmed se vad som verkligen föreligger. Vi skall se att St. Mikaels församling i stort är en luthersk församling – men begreppet etnicitet griper igenom hela verksamheten. Församlingen och den estlandssvenska gruppens strävan efter ett bättre liv i en synnerligen hård tillvaro är symbiotiska. Att vara svensk och evangeliskt-luthersk troende är samma sak och framträder som en vital väg för överlevnad under hela perioden. Under inledningsfasen med kontakter mot Sverige, vid 1900-talets början, är folkgruppen betydligt eftersatt. Gideon Danell, svensk språkforskare, skriver hem och ordinerar ett recept: Svensk gudstjänst, svensk själavård och svensk folkskola. Denna inställning skall präglas alla inblandade, från estlandssvenskt och svenskt håll. Vid överflyttningen till Sverige under 40-talet är församlingens präster, Ivar och Hjalmar Pöhl ledande i arbetet. I de flesta skriftliga beskrivningar är de antingen strukna eller svartmålade. Jag anser mig ha nog med information för att nyansera och utmana denna bild.