Certifiering och marknadsföring av hållbar stadsutveckling : så hanteras vattenkontakt och delaktighet när Stockholm och Minneapolis bygger hållbart

Sammanfattning: Detta examensarbete handlar om hållbara stadsdelar. För att definiera och befästa hållbarheten hos stadsdelar används idag checklistor, certifieringar och marknadsföring. Certifieringar och checklistor används som verktyg i planprocessen och specificerar på vilka grunder stadsdelen kallas ”hållbar”. En certifiering är också en signal utåt för att förmedla en trovärdig miljö- och hållbarhetsmärkning. Idag finns få certifierade stadsdelar, men desto fler stadsutvecklingsprojekt som marknadsför sig som hållbara eller med element av hållbarhet. Marknadsföring fångar upp, utvecklar och kommunicerar positiva värden. Marknadsföring och kommunikation av ”hållbara” stadsutvecklingsprojekt visar på en eftersträvansvärd bild av morgondagens stad, och kan därför betraktas som ett normativt framtidsscenario. Men hur ser detta scenario ut, och vad har det för likheter med den stadsutveckling som definieras av kriterier för att certifiera en stad som hållbar? För att besvara frågeställningen används teori kring hållbarhetsbegreppet, framtidsstudier, marknadsföring, samt kunskapsutnyttjande och delaktighet. I arbetet presenteras en jämförelse mellan innehållet i certifieringssystemet BREEAM Communities, en checklista för hållbarstadsutveckling från konsultföretaget WSP och marknadsföringsmaterial från fallstudier i Stockholm. Eftersom certifiering, checklista och marknadsföring innehåller många hållbarhetsaspekter görs en avgränsning till områdena vattenkontakt och delaktighet. Vattenkontakt innefattar både ekologiska värden och tillgänglighetsaspekter kopplat till vattennära bebyggelse. Delaktighet syftar på medborgardeltagande och vilka kunskaper och därmed normer som kommer till tals i stadsutvecklingsprocessen. För att ge ytterligare perspektiv till diskussionen gjordes även en jämförelse med hur Minneapolis arbetar med vattenkontakt och delaktighet. Intervjuer genomfördes i både Stockholm och Minneapolis om svårigheter i att mäta hållbarhet och fördelar med en certifiering. Jämförelsen ger att de flesta aspekter som marknadsförs i fallstudierna, inom avgränsningen delaktighet och vattenkontakt, återfinns i BREEAM Communities och i WSP:s checklista. Undantagen som marknadsförs men inte återfinns i verktygen är utbildningar och nyutveckling av externa samarbeten och transportinfrastruktur. Certifieringssystemet och checklistan innehåller dessutom några ytterligare punkter rörande markanvändning och ekologiska aspekter vilka inte har återfunnits i marknadsföringsmaterialet. Huvudfrågeställningens genomförbarhet diskuteras, liksom svårigheterna med att certifiera kopplat till mätbarhet och vad en certifiering kan bidra med till hållbar stadsutveckling.