SUBSTANSBRUKSSYNDROM HOS UNGDOMAR : Sjuksköterskors och närståendes erfarenheter av omvårdnaden

Sammanfattning: Bakgrund: Tidigare forskning har visat på stigande siffror av substansbruk hos ungdomar. Detta är ett eftersatt forskningsområde vad gäller kvalitativa studier utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors och närståendes erfarenheter av omvårdnaden vid substansbrukssyndrom hos ungdomar. Metod: En kvalitativ ansats valdes för att genomföra studien. Semistrukturerade intervjuer med tre sjuksköterskor respektive tre närstående genomfördes. De transkriberade intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I delstudien med sjuksköterskorna abstraherades sex kategorier; att ge basal omvårdnad, att etablera en vårdande relation, att göra patienten delaktig, att möta hela familjen, att skapa verktyg i omvårdnadsarbetet samt svårigheter i omvårdnadsarbetet. I delstudien med närstående abstraherades fem kategorier; att känna ett behov av stöd, att känna sig övergiven av vården, att inte möta kontinuitet, att känna ambivalens för vården samt att känna sig stämplad. Slutsats: Sjuksköterskors omvårdnadsarbete präglas av basal omvårdnad där både patient och närstående är delaktiga. Sjuksköterskorna strävar efter att utföra en individanpassad vård som dock inte alltid uppnås. Närståendes erfarenheter av omvårdnaden var i det stora hela en besvikelse, då saknad av stöd och förståelse, kontinuitet och upplevelser av att känna sig stämplad var den generella uppfattningen.  Nyckelord: erfarenheter, närstående, psykiatrisk omvårdnad, sjuksköterskor substansbrukssyndrom, ungdomar (13-20 år)