Inget att dölja, inget att frukta : Rätten till personlig integritet vid användning av hemliga preventiva tvångsmedel

Sammanfattning: Hemliga tvångsmedel är och har länge utgjort ett viktigt verktyg för de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att utreda brottslig verksamhet. Användningen av effektiva straffprocessuella tvångsmedel ökar nämligen möjligheterna att upptäcka, säkra bevisning samt lagföra begångna brott. Dessa åtgärder innebär dock olika former av hemlig inhämtning av enskildas uppgifter och riskerar således att medföra allvarliga ingrepp i rätten till personlig integritet.  Under en lång tid var den rådande uppfattningen i svensk rätt att hemliga tvångsmedel enbart kunde användas inom ramen för en förundersökning. En nödvändig förutsättning var därmed att den som åtgärderna riktades mot skäligen kunde misstänkas för brott. Möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte, så kallade preventiva tvångsmedel, ansågs däremot länge utgöra ett alltför stort ingripande i enskildas rätt till personlig integritet. Denna uppfattning har dock förändrats under de senaste decennierna. Terroristattackerna den 11 september 2001 i USA markerade starten på ett skifte i många västerländska stater, då kopplingen mellan kraven på säkerhet och behovet av förbättrade metoder för allmän övervakning uppmärksammades allt mer. Genom detta har övervakningssamhället i större utsträckning kommit att ses som en legitimerad säkerhets-modell, trots att det innebär en avsevärd utökning av statens makt gentemot enskilda. Terroristhoten i kombination med den tekniska utvecklingen, som bidragit till helt nya möjligheter att planera och genomföra grova brott, resulterade i uppfattningen att de brottsbekämpande myndigheterna var i behov av utvidgade verktyg för att förhindra att sådan brottslig verksamhet realiserades. I Sverige har denna utveckling kommit till uttryck genom antagandet av olika regelverk som möjliggör användningen av preventiva tvångsmedel, varmed enskilda numera i vissa situationer kan övervakas utan en konkret brottsmisstanke. I skrivande stund kan dessa tvångsmedel enbart användas för brott med ett visst straffvärde eller för vissa särskilt angivna brott som anses utgöra ett hot mot den nationella säkerheten, alltså brott som vanligtvis faller inom Säkerhetspolisens ansvars-område. Under de senaste åren har dödligt våld i form av bland annat skjutningar och sprängningar ökat kraftigt i Sverige. En utveckling som anses ha starka kopplingar till så kallade kriminella nätverk. Som ett gensvar på den ökade gängkriminaliteten lämnades därmed den 2 november 2021 ett kommittédirektiv med beslut om att tillsätta en statlig utredning för att överväga huruvida det går att utvidga användningen av preventiva tvångsmedel. Förslaget innebär att även sådan brottslig verksamhet som förekommer inom ramen för kriminella nätverk kan bli föremål för preventiva tvångsmedel.  En sådan lagförändring skulle markera starten på en ny era i svensk straffprocessrätt, där tvångsmedelsanvändningen i större utsträckning sker i förebyggande syften.