Diagnos : Möjlighet eller hinder? En intervjustudie kring vårdnadshavares erfarenheter av diagnostisering

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Borås/Institutionen för Pedagogik; Högskolan i Borås/Institutionen för Pedagogik; Högskolan i Borås/Institutionen för Pedagogik

Sammanfattning: BakgrundI dagens samhälle är diagnos är ett sätt att kategorisera. Vi har undersökt erfarenheter från vårdnadshavare till barn med neuropsykiatriska diagnoser så som ADHD, Autism och Asperger. Dessa diagnoser kommer att beskrivas och vi diskuterar normalitetsbegreppet samt integrering, segregering och inkludering. Vår teoretiska utgångpunkt är det biologiska perspektivet, det miljöbetingade perspektivet samt perspektiv på segregering och kategorisering.SyfteSyftet med den här undersökningen är att ta del av fem individers personliga erfarenheter av diagnostisering och dess inverkan. Med inverkan syftar vi på om barnet upplevs få en sämre/ bättre vardag och om diagnosen skapar möjligheter respektive hinder för barnet och dess familj. Detta genom att ta del av vårdnadshavares berättelser och erfarenheter. Frågeställningar vi vill besvara genom vårt arbete är: Hur upplevs diagnosen påverka barnens tillgång till resurser? Hur upplevs diagnosen skapa möjligheter respektive hinder för individen? Hur upplevs en diagnos och diagnosens symptom påverka familjens vardag?MetodStudien är av kvalitativ art och vi har genomfört den med hjälp av informantintervjuer. Vi harintervjuat fem vårdnadshavare till barn med neuropsykiatriska diagnoser.ResultatVårdnadshavarna lyfter att det saknat stöd från förskola/skola samt samhälle under processen med barnens diagnostisering. De beskriver även att diagnos är en förutsättning för att de skall tilldelas resurser. Vårdnadshavarna lyfter även vilka möjligheter och hinder som diagnosen har gett dem.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)