Debriefing och avlastningssamtal ur intensivvårdssjuksköterskans perspektiv

Detta är en Magister-uppsats från Avdelningen för omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Arbetet på en intensivvårdsavdelning innefattar ofta ett högt tempo och intensivvårdssjuksköterskan förväntas utöver sin kunskap inom medicin och omvårdnad, kunna hantera de psykologiska reaktionerna som kan uppstå i samband med kritiska tillstånd.Debriefing och avlastande samtal är båda verktyg för att bearbeta känslor då en svår situation inträffat. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser om vad som påverkar behovet av debriefing och avlastande samtal i det dagliga arbetet. Metod: Genom ett strategiskt urval valdes totalt 10 intensivvårssjuksköterskor ut att delta i denna deskriptiva kvalitativa studie, som genomfördes på tre olika intensivvårdsavdelningar i Sverige. Halvstrukturerade intervjuer utfördes och analyserades i enlighet med Granheim och Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde generellt ett behov av debriefing/avlastande samtal i samband med större olyckor. Behovet påverkades av olika faktorer som presenteras i kategorierna; akut och/eller oväntad händelse, etiska dilemman, igenkännande och personligt engagemang, personliga förmågor, erfarenhet, tid och ansvar. Slutsats: Erfarenhet i yrket underlättade för sjuksköterskorna att bearbeta svåra händelser på egen hand, medan igenkännande, i form av sjuksköterskans egna livsituation och föräldraskap, ökade behovet av debriefing/avlastande samtal.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)