"Oj, mamma har friendat mig!"

Sammanfattning: B-uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Institutionen för Kommunikation och Medier; “Oj, mamma har friendat mig!”. En kvalitativ studie i föräldrar- barnrelationen på facebook”, författad av Emma Viggh & Ida Wallin vid Lunds Universitet. Nyckelord: Facebook, Sociala medier, Identitet, Relationer, Ungdomar, Föräldrar Samtidens medievardag bäddar för en helt ny situation då tidigare åtskilda parter, som arbetsgivare och anställda, föräldrar och barn, nu möts och interagerar i samma sociala nätforum. En process som särskilt avspeglas i vårt valda medium, Facebook. Vi har i följande studie valt att se djupare vid just det sistnämnda; föräldra- barnrelationen och den komplexa situation som kan komma att uppstå då föräldrar närvarar och bevakar sin ungdoms skapande av det egna jaget, detta i en tid då autonomi och frigörelse från tidigare nära hållna parter är en viktig process för ungdomen. Vårt syfte med studien är att undersöka hur tonåringar i åldern 16-18 år använder och upplever mediet Facebook i relation till föräldrarnas närvaro i samma nätverk. Vi har i studien utgått ifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt och utfört semistrukturerade och personliga intervjuer med sju (7) utvalda respondenter. Vi framställde till intervjutillfället en övergripande intervjuguide som inleddes med kartläggande frågor och avslutades med frågor av mer öppen karaktär. Respondenterna är alla mellan 16-18 år och har en eller flera föräldrar som ”vän” på Facebook. Vi kan efter studiens genomförande konstatera att våra respondenters inställning till föräldrarnas närvaro på mediet Facebook präglas av viss komplexitet. Det finns en problematik i den uppkomna situtationen då somliga av ungdomarna känner sig påpassade och obekväma med föräldrarnas närvaro. Tillika vittnar vissa respondenter om konflikter som uppstått mellan dem och föräldrarna rörande publicerat material på mediet. Vi kan samtidigt se en återkommande positiv inställning till föräldranärvaron, bland annat genom respondentens upplevelse av att föräldern kan uppnå en ökad tilltro till hen genom den nya uppsiktsmöjligheten, men även genom en mer tilltagen vardagskontakt förälder och barn emellan. Vi reflekterar kring möjligheten att ungdomarna inte längre befinner sig i ett frigörelsestadium gentemot föräldern utan snarare är på väg in i en fas av återanknytning.