Beståndsstorlekens påverkan på andelen skador orsakade av vilt i poppelbestånd

Detta är en Master-uppsats från SLU/Southern Swedish Forest Research Centre

Sammanfattning: Under början av 1900-talet började forskning om hybridisering av olika poppelarter. Forskning har skett i flera länder som Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien och USA. En av de mest framstående korsningarna är klonen OP 42 (P. maximowiczii x P. trichocarpa), vilket också är den mest använda i Sverige. Det finns ungefär 78 miljoner hektar med poppel på i världen, Sverige står för en liten del med drygt 2000 hektar. Poppeln är ett viltbegärligt trädslag vilket gör att den ofta måste hägnas vilket innebär en kostnad för skogsägaren. Idag finns det lite kunskap om poppel och viltbetning och rekommendationerna är att planteringarna bör hägnas. Syftet med arbetet är att undersöka om det finns samband mellan planteringarnas arealstorlek och andelen skadade plantor och undersöka om det finns samband mellan viltpopulationernas storlek och andelen skada i poppelplanteringarna. Resultaten kan vara till en hjälp för skogsägare som vill plantera poppel men vill hålla andelen viltskador nere. Resultatet från analyserna av fältinventeringen visar att planteringar på en större areal har en lägre andel skador från vilt än planteringar på små arealer. Med hjälp av avskjutningsstatistik kunde viltpopulationernas storlek jämföras och analyseras mot andelen skada, men det fanns inga signifikanta skillnader. Det fanns signifikant mer skadade och fejade popplar i kantzonen jämfört med inne i beståndet. Skogsägaren som vill plantera poppel bör tänka på flera faktorer för att lyckas med sin poppelplantering. Skogsägaren bör ha en bra markberedning och avlägsnande av konkurrerande vegetation för att etableringen ska bli så bra som möjligt. För att minska skadorna från vilda betesdjur på poppeln bör skogsägaren fundera på om planteringsarealen är tillräckligt stor, hur stora är viltpopulationerna, hur hårt är jaktrycket, mängden foder i landskapet och hur väl arronderad är planteringen. Trots alla förebyggande åtgärder kommer det att finnas skador från vilda betesdjur men detta kommer förhoppningsviss vara i en mindre skala än utan åtgärderna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)