Skiljer sig beteendet mellan vargar i fångenskap och i det vilda?

Sammanfattning: Vargar hålls i fångenskap på djurparker och olika forskningsanläggningar för att man vill bedriva forskning och utbilda djurparksbesökare. Syftet med detta arbete är att undersöka om vargars beteende skiljer sig åt i fångenskap och i det vilda. Vargar har ett stort register av beteenden som innehåller allt ifrån förflyttning, jakt, lek, parning, valpuppfödning och hierarki. Vilda vargflockar består av familjeenheter med ett föräldrapar och deras icke-könsmogna avkommor medan vargflockar i fångenskap ofta består av ihopsatta individer som inte är besläktade med varandra. Detta medför att hierarkin ser olika ut i fångenskap gentemot i frihet. Inhägnade vargar har en klar och tydlig linjär hierarki med alfa-, beta- och omegaindivider medan vilda vargflockar fungerar som en familj där avkommorna är undergivna sina föräldrar men inte har någon speciell hierarkisk ordning sig emellan. Man säger att en dominant individ är en individ som kan påverka en annans beteende. En varg som klassas som dominant visar signaler såsom högrest hållning med öronen framåt, rak blick och svansen hållen i eller över horisontalplanet medan en undergiven individ har en lägre kroppshållning med öronen bakåt och lågt hållen svans under horisontalplanet. I vilda vargflockar är avelsparet båda dominanta över resten av flocken men man tror att avelshanen är dominant över avelstiken i alla situationer utom vid lyan där han visar undergivna signaler när han närmar sig. Tack vare att vilda vargflockar oftast bara består av ett avelspar ser man inga spänningar i flocken under parningssäsongen vilket man gör hos flockar i fångenskap där alla oftast är könsmogna och ingen har den naturliga undergivenheten mot alfaparet som man i vanliga fall ser mot föräldraparet. Trots invändningar från alfaparet parar sig de flesta individer inom en flock i fångenskap. Vad gäller valpuppfostran ser den likadan ut hos vilda som inhägnade vargar. Tiken stannar i lyan hos valparna de första veckorna och börjar därefter röra sig mer och mer utanför lyan. Alla i flocken hjälps åt att komma med mat till valparna och alla hjälper till med uppfostran genom lek, tvättning och barnpassning. Den största skillnaden mellan vargar i fångenskap och i det vilda är hur hierarkin är uppbyggd. Med tanke på att det är en så pass stor skillnad är det viktigt att tänka på att detta kan påverka även annat hos vargarna, vilket man ser bla. gällande parning. I min mening är det viktigt att ta reda på varför det hierarkiska förhållandet skiljer sig så pass mycket åt och om det påverkar andra beteenden om man vill kunna använda sig av resultat ifrån forskning på vargar i fångenskap och föra över dessa på vilda vargar.