Klart mera sannolikt och andra beviskrav inom personskaderätten

Sammanfattning: Föreliggande uppsats avhandlar beviskravet ”klart mera sannolikt” och andra näraliggande begrepp inom personskaderätten. Uppsatsen har avgränsats till att endast avhandla personskada i utomobligatoriska skadeståndsmål, i följd av trafik och i olycksfallsförsäkringsmål. Det vanliga beviskravet i tvistemål är ”styrkt”. När det gäller komplicerade orsakssamband inom personskaderätten har dock domstolarna lättat på beviskravet. Orsaken till en personskada, särskilt nack- och ryggskador, är till sin natur komplicerad och svårutredd. En icke obetydlig del av befolkningen kommer utan att ha utsatts för yttre våld att utveckla nack- och ryggproblem. Att mot den bakgrunden i domstol fullt ut behöva styrka att en viss händelse är orsaken till besvären kan därför vara en mycket brant uppförsbacke. Skälen för bevislättnad har också av HD angetts vara att ett beviskrav inte får sättas så högt att skadelidandes rätt till skadestånd eller försäkringsersättning blir illusoriskt. Möjligheter att säkra bevisning och svårigheter att utreda komplicerade orsakssamband är sådana faktorer som föranleder bevislättnad. Beviskravet får dock inte sättas så lågt att det blir alltför lätt att arrangera t ex ett försäkringsfall. När det gäller försäkringsmål får inte heller beviskravet sättas så lågt att försäkringsbolagen tvingas höja premierna till oacceptabla nivåer. Domstolarna tillämpar olika beviskrav i olika mål. I utomobligatoriska skadeståndsmål och mål som avser personskada i följd av trafik tillämpas beviskravet ”klart mera sannolikt”. I olycksfallsförsäkringsmål tillämpas beviskravet ”mera antagligt”. Man kan fråga sig varför domstolarna tillämpar skilda beviskrav i försäkringsmål och utomobligatoriska skadeståndsmål. De medicinska orsakssambanden är ju lika komplicerade i alla personskademål. Något entydigt svar på denna fråga har jag inte kunnat finna. I doktrinen finns delade meningar om begreppet ”klart mera sannolikt” skall förstås som en överviktsregel eller ett beviskrav av viss höjd. Ser man begreppet som en överviktsregel skulle det för skadelidande räcka med att göra sitt påstående om skadeorsak 51 % sannolikt, i vart fall om motpartens påstående är sannolikt till 40 % eller lägre. Beroende på vilket sannolikhetsbegrepp eller vilken bevisvärderingsmetod man använder kan tillämpningen av begreppet få olika följder. Det kan konstateras att det i doktrinen inte finns någon samsyn kring hur högt beviskravet ”klart mera sannolikt” kan anses vara.