Impulsivitet som prediktor för copingstrategier : En studie om studenters impulsivitet och problemfokuserade, emotionellt fokuserad och dysfunktionellt fokuserade copingstrategier

Sammanfattning: En tvärsnittsstudie genomfördes med syftet att undersöka korrelationer och regressioner mellan impulsivitet och problemfokuserad, emotions fokuserad och dysfunktionell coping. Stickprovet bestod av 138 studenter vid Karlstad universitet som tillfrågades att besvara en anonym pappersenkät som konstruerats i Survey & Report. Studenter är en population som dagligen arbetar med påfrestande och utmanande situationer och grad av impulsivitet kan tänkas ha en betydelse för studentens dagliga arbete i ett allt mer växande informationssamhälle. Vikten av reflexion och medvetenhet kanske aldrig har varit så viktig, som nu. Respondenternas grad av impulsivitet och copingstrategier skattades genom instrumenten Barratt impulsive scale (BIS) och Brief COPE. Impulsivitet var oberoende variabel och coping var studiens beroende variabel. Tre frågeställningar konstruerades: Hur stor del av variansen i problemfokuserad coping förklaras för impulsiviteten? Hur stor del av variansen i emotionsfokuserad coping förklaras för impulsivitet? Hur stor del av variansen i dysfunktionell coping förklaras för impulsivitet? För att besvara studiens frågeställningar genomfördes tre korrelationer med Personsproduktkorrelationskoefficient. Resultatet visade ett positivt signifikant samband mellan impulsivitet och dysfunktionell coping. Resultatet visade även ett negativt signifikant samband mellan impulsivitet och problemfokuserad coping. För att vidare kunna basvara studiens frågeställning genomfördes två regressionsanalyser på de två signifikante korrelationerna. Första regressionsanalysen visade på att impulsivitet var en signifikant prediktor för dysfunktionell coping och att 11,9 % av variansen kunde förklaras. Andra regressionsanalysen visade att impulsivitet var en signifikant prediktor för problemfokuserad coping där 6,6 % av variansen kunde förklaras.        Slutsatsen var att studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda sig i lägre grad av problemfokuserad coping och studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda i högre grad dysfunktionell coping. Slutsatsen var även att andra variabler än impulsivitet kan antas vara prediktorer för användandet av coping.  En tvärsnittsstudie genomfördes med syftet att undersöka korrelationer och regressioner mellan impulsivitet och problemfokuserad, emotions fokuserad och dysfunktionell coping. Stickprovet bestod av 138 studenter vid Karlstad universitet som tillfrågades att besvara en anonym pappersenkät som konstruerats i Survey & Report. Studenter är en population som dagligen arbetar med påfrestande och utmanande situationer och grad av impulsivitet kan tänkas ha en betydelse för studentens dagliga arbete i ett allt mer växande informationssamhälle. Vikten av reflexion och medvetenhet kanske aldrig har varit så viktig, som nu. Respondenternas grad av impulsivitet och copingstrategier skattades genom instrumenten Barratt impulsive scale (BIS) och Brief COPE. Impulsivitet var oberoende variabel och coping var studiens beroende variabel. Tre frågeställningar konstruerades: Hur stor del av variansen i problemfokuserad coping förklaras för impulsiviteten? Hur stor del av variansen i emotionsfokuserad coping förklaras för impulsivitet? Hur stor del av variansen i dysfunktionell coping förklaras för impulsivitet? För att besvara studiens frågeställningar genomfördes tre korrelationer med Personsproduktkorrelationskoefficient. Resultatet visade ett positivt signifikant samband mellan impulsivitet och dysfunktionell coping. Resultatet visade även ett negativt signifikant samband mellan impulsivitet och problemfokuserad coping. För att vidare kunna basvara studiens frågeställning genomfördes två regressionsanalyser på de två signifikante korrelationerna. Första regressionsanalysen visade på att impulsivitet var en signifikant prediktor för dysfunktionell coping och att 11,9 % av variansen kunde förklaras. Andra regressionsanalysen visade att impulsivitet var en signifikant prediktor för problemfokuserad coping där 6,6 % av variansen kunde förklaras.        Slutsatsen var att studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda sig i lägre grad av problemfokuserad coping och studenter med högre grad av impulsivitet tenderar att använda i högre grad dysfunktionell coping. Slutsatsen var även att andra variabler än impulsivitet kan antas vara prediktorer för användandet av coping.