Funktionsnedsattas möjlighet att leva självständigt och delta i samhället som alla andra – Efterlevd rättighet eller en god vision för samhället?

Sammanfattning: Det har under de senaste åren blivit mer restriktivt för vissa grupper med funktionsnedsättning att få beviljat assistansersättning eller annat stöd för de timmar de anses behöva för att kunna leva ett självständigt, delaktigt och integrerat liv i samhället på samma villkor som alla andra. Trenden är bland annat ett resultat av mer restriktiva domar som har lett till att färre grundläggande behov anses vara berättigade särskilt stöd. Samtidigt har regeringen genom ett regleringsbrev uppmanat Försäkringskassan att bidra till att minska antalet beviljade timmar inom verksamheten och på så sätt hålla nere de skenande kostnaderna. Sverige har år 2008 ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och därigenom åtagit sig att se till att enskilda individer i landet har rätt att ta del av en lång rad vidsträckta rättigheter för likabehandling. Att vidhålla dessa samtidigt som man vill minska kostnaderna för verksamheten är inte helt okontroversiellt och har lett till stora protester från en lång rad organisationer och enskilda personer. Vid tillfället för ratificering valde man att inte inkorporera konventionen till svensk lag, vilket har lett till att alla beslutsfattande led och domstolar inte har följt konventionen i den mån som har förväntats av FN. Regeringen har vidtagit en del åtgärder för att förbättra situationen samtidigt som de å andra sidan fortsätter att se över möjligheten till att begränsa omfattningen av verksamheten. En inkorporering av konventionen i svensk rätt skulle leda till ett starkare skydd för de funktionsnedsattas rättigheter och är möjligtvis det enda sättet att säkerställa att rättigheterna efterföljs i alla de styrande leden i Sverige.