Strandsandjägaren (Cicindela maritima) i Gullbranna, Tönnersa- och Hökafältets naturreservat– förekomst, hot och förslag till bevarandeåtgärder

Sammanfattning: Det halländska kustdynlandskapet har utsatts hårt historiskt av framförallt igenväxning, men även andra faktorer som exploatering och friluftsliv har påverkat. Plantering av bergtall och gräs på sanddynerna, för att förhindra sandflykten som drabbade bönderna redan på 1600- talet, gjorde att nästan hela kustdynlandskapet var täckt med vegetation på 1800- talet. Mellan 2012- 2018 restaurerades stora delar av Laholmsbuktens sanddynreservat i samverkan med EU- projektet SandLife, vilkas syfte var att bevara sanddynmiljön, samt gynna dess hotade arter. I sanddynmiljön lever många evertebrater, däribland skalbaggen strandsandjägaren, som i rödlistningsbedömningen 2015 är klassad som Sårbar i Sverige och är föremål för ett nationellt åtgärdsprogram för dess långsiktiga bevarande. Södra Sveriges troligen enda återstående större population återfinns i Gullbranna naturreservat, som tillsammans med Tönnersa- och Hökafältets naturreservat utgör Laholmsbuktens sanddynreservat. Strandsandjägaren lever i Halland längs havsstränder och vid åmynningar, där dess larver gräver tunnlar i lätt fuktig hårt packad fin sand. Tillbakagången av strandsandjägaren i detta habitat tros överensstämma med tillbakagången av det forna dynamiska kustdynlandskapet. Detta arbete har gått ut på att inventera larver av strandsandjägare i Laholmsbuktens sanddynreservat, att utvärdera om arten gynnats av de storskaliga sanddynrestaureringarna i samband med SandLifeprojektet 2012-2018, samt urskilja hot och förslag till konkreta bevarandeåtgärder. Jag fann att populationen har ökat betydligt de senaste 15 åren, dock inte till följd av riktade åtgärder utan troligen tack vare den nybildning av habitat som stormen Gudrun åstadkom 2005, samt att en viss spridning av populationen kan ses. Åtgärdsprogrammets långsiktiga mål fram till 2025 är dock inte uppnått än, men en positiv trend syns och möjligheterna finns i Halland att närma sig målet ytterligare. Restaureringarna inom SandLife verkar inte gynnat strandsandjägarpopulationen, då inga nyrestaurerade områden koloniserats, vilket indikerar att riktade bevarandeåtgärder krävs. En stor och förmodligen mycket underskattad störning i området är trampslitage, så åtgärder behöver vidtas genom att t.ex. sätta upp informationsskyltar och göra vissa lämpliga områden där larver hittats svårtillgängliga. Hela 97% av larvpopulationen, som räknades till 3287 larver, återfanns i augusti på näset i Gullbranna naturrservat, på en bara 6 m bred och 435 m lång yta, av habitattypen sandrevlar/åmynningar. I Tönnersa- och Hökafältets naturreservat fann jag bara enstaka larver längs habittypen havsstrand, men dock är det första gången som strandsandjägarlarver hittats i de områdena. Näst största lokalen med strandsandjägare hittades på norra stranden av Gullbrannas naturreservat, med 44 larver räknade i augusti. Resultatet indikerar att havsstränderna är ett sekundärt val för strandsandjägaren i området, och att de inre sanddynerna/sänkorna i nuläget inte verkar erbjuda lämpligt habitat överhuvudtaget, då inga larver återfanns i den habitattypen. Sandrevlar/mynningar är alltså det mest gynnsamma habitatet i området, men då inga larver hittades vid den andra ån Lagan så indikerar det att fler faktorer spelar in, inte minst frånvaro av alltför kraftigt trampslitage. Orsaken till att Genevadsåns mynning hyser nästan hela populationen är troligen att där finns ännu mycket bra habitat, strandsandjägarens troligen små hemområden med låg spridningstendens vid goda förutsättningar och få störningar. Resterande områden har mindre bra habitat, låg spridning till dessa områden, samt mer störningar. Med riktade åtgärder finns det dock potential för flera metapopulationer i de andra områdena, vilket kan leda till en livskraftigare population av strandsandjägaren i Halland.