"Arbete på annan ort” - En utredning i ljuset av HFD 2018 ref. 31 avseende beskattning enligt 57 kap. 4 § första stycket 2 p. IL

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Sedan Skatteverket drog igång processerna mot nyckelpersonerna bakom riskkapitalfonderna och den höga inkomst de uppbär i form av s.k. carried interest har en rättsutveckling tagit fart på det skatterättsliga området. Efter att Skatteverket inledningsvis nekats prövningstillstånd valde de en ny linje för att komma åt denna höga inkomst, närmare bestämt genom fåmansföretagsreglerna. Skatteverket menade nu att de som är verksamma inom riskkapitalfonderna och bistår med bl.a. rådgivning ska beskattas utifrån bestämmelsen i 57 kap. 4 § första stycket 2 p. IL trots att personerna varken är anställda i fåmansföretaget som uppbär inkomsten eller i ett fåmansföretag överhuvudtaget. En sådan argumentation innebar att HFD i sitt avgörande HDF 2018 ref. 31 var tvungen att ta ställning till om tolkning av bestämmelsen är förenlig med gällande rätt och rådande principer som gäller för tolkning av skattelag. Legalitetsprincipen har en central betydelse inom skatterätten och ställer med sin förankring i Regeringsformen konstitutionella krav på normgivningen, samt tolkningen och tillämpningen av skatteföreskrifter. Dess krav på föreskrift innebär att skattelag inte får tolkas och tillämpas utan att det har ett objektivt stöd i lagtextens ordalydelse. Neutralitetsprincipen och likformighetsprincipen är två andra principer av stor vikt när det kommer till tolkning och tillämpning av skattelag. Utifrån den ram som framförallt legalitetsprincipen uppställer har HFD i 2018 års mål ändå vidtagit en extensiv tolkning av fåmansföretagsreglerna och ansett att en person kan vara verksam i ett fåmansföretag genom arbete via ett annat företag än fåmansföretaget. HFD har därmed vidgat bestämmelsens tillämpningsområde, vilket enligt mig och många fler strider mot legalitetsprincipen och syftet med fåmansföretagsreglerna. Jag anser att en problematik av den har digniteten inte är något som rättstillämparen ska avgöra, utan det är något som bör falla tillbaka på lagstiftaren som även skett i andra fall där HFD inte valt att tillämpa en bestämmelse utanför dess ordalydelse.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)