Utsättningsvagn : För att effektivisera utsättningsmomentet i byggbranschen

Sammanfattning: I utsättningsmomentet av ytter- och innerväggar vid nyproduktion av flerbostadshus finns idagen stor potential att effektivisera och modernisera hela momentet. Syftet med detta kandidatexamensarbete är att ta fram en produkt som avsevärt minskar tiden det tar att göra utsättningen av väggar och samtidigt förbättra arbetsmiljön för de personer som dagligen arbetar med utsättning professionellt. Det önskade resultatet av detta skulle vara att utsättningen inte skulle behöva kosta lika mycket pengar och ta lika lång tid, och att endast en person skulle kunna utföra arbetet istället för två personer som i dagsläget. En förundersökning gjordes för att ta reda på exakt hur utsättningen görs i dagsläget och vilka produkter som finns på marknaden idag. Ett studiebesök på ett bygge där en utsättning nyligen gjorts och intervjuer med personer med erfarenhet av utsättning gjordes och resulterade i en klarbild av dagsläget. Undersökningar av totalstationerna som används idag gjordes också för att utröna om möjlighet fanns att integrera dessa i slutprodukten. En mängd skisser, funktions- och medelträd, form- och strukturvariationer och  utvärderingsmatriser ledde fram till slutkonceptet som är en halvautomatisk vagn. Vagnen påminner om en gräsklippare till det yttre och skjuts fram av användaren på samma sätt. Vagnen är utrustad med ett prisma som gör att en robotisk totalstation kan hålla reda på vagnens exakta position vid varje tidpunkt. Data om vagnens position skickas till den och med hjälp av informationen kan vagnen helt automatiskt rita ut strecket på exakt rätt koordinater. Användaren behöver bara mata in måtten som strecket ska ritas på och sedan gå med vagnen på ungefär rättställe. Uppskattningsvis tar en medelstor utsättning bara en timme jämfört med ungefär fyra timmar om utsättningen görs som idag. Dessutom krävs bara en person för att använda vagnen jämfört med dagens två personer. Användning av vagnen kräver inget arbete på golvnivå och inget arbete med böjd rygg eller böjda knän. Slutkonceptet uppfyllde de flesta kraven som togs fram och projektet kan anses vara lyckat och målet uppfyllt. Däremot tillkom en del krav sent under projektets gång vilket ledde till att de blev svåra att uppfylla. Det viktigaste sådana kravet var det att kunna markera i ett hörn omgärdat avhinder. En smärre strukturvariation av vagnens ritenhet skulle dock kunna göra så att även det kravet skulle bli uppfyllt. Det finns en hel del arbete kvar att göra med produkten, som mer bör ses som ett välutvecklat koncept. Mycket arbete kvarstår med att programmera logiken som styr ritenheten och koppla ihop vagnen med totalstationens handenhet för att använda datan från den. En prototyp bör byggas för att verifiera teknikens noggrannhet och hastighet. Tillverkningsaspekten av vagnen kvarstår och den bör optimeras med tillverkningen i åtanke för att senare kunna massproduceras på ett billigt och effektivt sätt.