”Jag ropade ut efter hjälp. Men de frågade aldrig… och jag berättade aldrig för dem” : Våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötandet i hälso- och sjukvården

Sammanfattning: Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem. Vårdpersonal har en unik och viktig roll i kontakten med våldsutsatta kvinnor. Dessa kvinnor söker hjälp inom många olika delar av vården och är därmed en del av vårdpersonalens dagliga arbete. Syfte: Att belysa varför våldsutsatta kvinnor upplever bemötandet i hälso- och sjukvården bristfälligt och därigenom identifiera hur bemötandet kan förbättras. Metod: En litteraturstudie baserad på tio kvalitativa artiklar utifrån vilka tre teman identifierades: Att skapa en trygg miljö, Kommunikation samt Kompetens. Resultat: Kvinnor som utsätts för våld i nära relation upplevde bemötandet i hälso- och sjukvården som bristfälligt. De upplevde att vårdpersonalen inte lyssnade eller brydde sig tillräckligt om deras problem och de kände att de inte fick den tid de behövde. Kvinnorna önskade att frågan om våld skulle ställas i större utsträckning inom sjukvården. Slutsats: Vårdpersonal bör ställa frågan om våld mer frekvent för att fånga upp fler våldsutsatta kvinnor. Kvinnorna behöver känna sig sedda och hörda i mötet med vårdpersonal och därfor är det viktigt att ge dem tid och se utöver kvinnornas fysiska behov av vård. Det är även viktigt att det finns tillgång till tydlig och lättillgänglig skriftlig information om vart kvinnorna kan vända sig för att få hjälp. Klinisk betydelse: Resultatet visade att det finns ett behov av ytterligare utbildning för vårdpersonal inom området våld i nära relation. En nationell handlingsplan bör tas fram för att underlätta för vårdpersonal att förmedla hjälp.