Sandytor som habitat för insekter : en studie av anlagda och naturliga sandytor i Solna kommun

Sammanfattning: Många insekter är beroende av sandiga marker för sin överlevnad. Exempelvis gräver många arter av bin, getingar och skalbaggar sina bon i sandmarker. Under 1900-talet har dock den totala arealen sandmark minskat betydligt till följd av förändrad markanvändning, och tillståndet för sandlevande arter har försämrats. Ett flertal sandlevande arter är idag hotade. År 2020–2021 anlade Solna kommun ett antal sandbäddar och sandblottor i syfte att gynna sandlevande insekter. I denna studie undersöktes förekomsten av sandlevande insekter på fyra av dessa sandytor och ytterligare sju ytor, varav en sandbädd och sex naturligt förekommande sandytor. Förekomsten mättes genom att räkna antal bohål grävda av insekter. På samtliga lokaler dokumenterades även sandytans area, lutning, riktning (väderstreck), sandjordens grovlek, täckningsgrad av markvegetation, solexponering och förekomsten av sälg för att undersöka om dessa miljövariabler påverkar förekomsten av insekter. Resultatet visade att de studerade sandytorna hade varierande täthet av bohål. Högst antal bohål per m2 observerades på tre av de naturligt förekommande sandytorna och den sandblotta som ingick i studien, vilket tyder på att dessa är värdefulla att bevara i det fortsatta naturvårdsarbetet i Solna kommun. På sandbäddarna observerades färre antal bohål (i genomsnitt 1,4 bohål per m2) än på de övriga sandytorna (ytorna med naturlig sandjord) där i genomsnitt 17,4 bohål per m2 observerades. Vidare studier av sandbäddar kan visa om detta resultat är generaliserbart eller ej. Ingen av miljövariablerna uppvisade ett statistiskt signifikant samband med tätheten av bohål på sandytorna, vilket tyder på att variablerna inte påverkar förekomsten av sandlevande insekter. Tidigare studier visar dock att dessa variabler kan ha en påverkan och därför är det rimligt att tro att det finns samband som ej framgick i denna studie.