”Egentligen hade jag väl önskat att någon bara kom och tog mig i handen och sa ”det här är skitjobbigt, vi hjälper dig” - En intervjustudie om psykologers föreställningar om patientsuicid
Sammanfattning: Psykologer är en utav de yrkesgrupper som löper störst risk att under sin karriär mista en patient i suicid. Trots det saknas svenska studier på psykologer och deras arbete med suicidala patienter. Föreliggande studie syftade därför till att öka kunskap och förståelse för psykologers föreställningar om patientsuicid samt hur de upplever att det talas om det. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med psykologer som inte hade egen erfarenhet av patientsuicid. Dessa analyserades utifrån en tematisk analys, vilken resulterade i fyra teman: Mellan förnuft och känsla, Två sidor av samma mynt, Ensam är inte stark och Individen bakom statistiken. Resultatet visade att enskilda psykologer och organisationer (universitet och arbetsplatser) hanterar och talar om suicidalitet på olika sätt. De olika aktörernas förhållningsätt bottnar antingen i förnuftet, i känslan eller i båda delar. Arbetet med suicidala patienter karakteriseras av oförutsägbarhet där kollegorna utgör ett viktigt stöd för psykologen i detta arbete. Därtill framkom att både den enskilda psykologen och samhället i stort har en vilja att humanisera den suicidala patienten. Slutligen verkar psykologers möte med suicidalitet vara ett underprioriterat ämne, vilket är framträdande både inom forskning, utbildning och på arbetsplatser.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)