Negotiorum gestio - ett rättsinstitut för ersättning av icke avtalade tjänster

Sammanfattning: I följande uppsats kommer jag att undersöka rättsprincipen negotiorum gestio. Principen stadgar rätten till ersättning vid ingripande för annans intresse vid den personens frånvaro. Den hjälpande kallas gestor och den som åtnjuter tjänsten huvudman. Rättsinstitutet har historia tillbaka till det romerska riket och har sedan dess levt kvar rättsbildningen. I Sverige har aldrig någon kodifikation av negotiorum gestio skett. Att varken kodifiering eller en allmän formel finns att tillgå leder till svårigheter att förutse hur principen ska tillämpas, särskilt på mer komplicerade omständigheter. För att utröna rättsläget av principens idag får man gå till doktrin och praxis. Rättsfallsstudien visar på att det finns en restriktiv inställning från rättens sida och att negotiorum gestio främst används som en sista utväg eller ”skälighetsgrund” för att nå ett visst domslut. Ur doktrinen påvisas rättsvetenskapens mer erkännande inställning till rättsprincipen. De krav som ställs där har jag sammanställt och fått resultera i tre stycken villkor: förhinder-, kontakt- och nyttovillkoret, vilka kan brukas som grund för prövning av rättsprincipen. Fler och fler situationer där negotiorum gestio tidigare varit tillämpligt har idag fått särskilda regleringar. En diskussion har förs inom rättsvetenskapen och av lagstiftarna om huruvida ett större gemensamt civilrättsligt ramverk (DCFR), innehållandes civilrättsliga regler däribland negotiorum gestio, ska antas inom EU. Ramverket har redan inspirerat domstolarna men inte fått någon officiell status som lag. En hypotetisk nationell lagstiftning är också möjlig men föga trolig med tanke på lagstiftningstraditionens återhållsamhet på avtalsrättens område. Det alternativ som jag finner kommer leda till mest lyckosamt resultat är någon form av internationellt stadgande, i linje med DCFR, av negotiorum gestio då principen blir mer internationellt gångbar och dess förutsägbarhet större.