Barnet på video - om förfarandet med barn som vittne i straffprocessen i relation till barnkonventionen

Sammanfattning: Sedan år 1990 har Förenta Nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, varit ett för Sverige internationellt åtagande. I januari 2020 träder barnkonventionen i kraft som lag. Konventionen syftar till att erkänna barnet som enskild individ och barn i grupp som i behov av särskilt skydd. Den grundläggande synen är att barn är rättighetsbärande aktörer och samhällsmedborgare med ett människovärde som är lika stort som hos vuxna. Konventionsstaterna ska beakta detta, bland annat gentemot barn som är vittnen i straffprocess. Barnets bästa (artikel 3) är en princip som genomsyrar hela konventionen, och inga andra artiklar får tillämpas i strid med principen. För att kunna ta reda på vad barnets bästa i det enskilda fallet är krävs att barnets åsikter inhämtas och tas i beaktan (artikel 12). Barn respektive vuxna som är vittnen ses, i princip, som samma företeelse. Skillnaden är att vissa hänsyn ska tas inför och under förhör med barn, för att i viss mån skydda barnet mot rättsprocessen. Dessutom ska domstolen pröva om barn under 15 år bör höras inför rätten. Det har utarbetats en praxis om att barnets utsaga under förundersökningen spelas in på video, och spelas upp inför rätten. Dessa videoförhör ska enligt HD bedömas med särskild försiktighet, då de innebär ett avvikande från allmänna straffprocessuella principer. En utsaga ska som huvudregel uppges muntligt och direkt inför rätten. Videoförhör avviker från den regeln vilket medför ett lägre bevisvärde på utsagan som framgår i inspelningen. Det kan ifrågasättas om detta är motiverat med hänsyn till ambitionen att i avgörandet träffa det materiellt riktiga. Frågan har, i förarbeten till barnkonventionen som lag i Sverige, väckts kring vilka åtgärder som behöver vidtas för att arbetet med barn inom rättsväsendet inte ska stå i strid med konventionens artiklar. Åtgärder har konstaterats motiverade bland annat med hänsyn till artikel 12 och artikel 3 i konventionen.