Den materiella editionens möjligheter och begränsningar

Sammanfattning: Tillgång till information är av avgörande betydelse för en parts möjlighet att tillvarata sin rätt i en domstolstvist. Informationsanskaffningen inför en tvist är i huvudsak utomprocessuell och förutsätter frivillig medverkan från informationsinnehavaren. Rättegångsbalkens regler om editionsplikt möjliggör emellertid i viss mån även informationsanskaffning med domstolens hjälp. Syftet med denna uppsats är att utreda och diskutera vilket rättsligt utrymme för informationsåtkomst den materiella editionsplikten enligt 38 kap. 3 § RB innebär. Den materiella editionens rättsliga möjligheter och begränsningar analyseras i relation till 38 kap 2 § RB om processuell edition samt alternativet att väcka en civilrättslig fullgörelsetalan. Särskilt fokus ägnas vidare åt frågan om i vilken mån parter genom avtal kan styra över editionspliktens omfattning. Framställningen utgår från de traditionella rättskällorna samt ett antal avtalsklausuler om informationsåtkomst vilka utgjort underlag för analysen. Ett yrkande om materiell edition enligt 38 kap. 3 § RB kan framställas antingen i en fristående rättegång och utgör då en civilrättslig fullgörelsetalan, eller – i likhet med ett yrkande om processuell edition enligt 38 kap. 2 § RB – som rättegångsfråga inom ramen för en pågående process där saken är något annat. De tre instituten har således delvis överlappande tillämpningsområden. Utredningen visar dock att bifallsförutsättningarna skiljer sig åt mellan ett yrkande om processuell edition och ett yrkande om materiell edition. Den processuella editionsplikten är nämligen villkorad av att en rad olika krav är uppfyllda, låt vara att den exakta innebörden av och höjden på dessa i vissa delar förefaller vara oklar. Avseende den materiella editionsplikten uppfattar jag rättsläget så att motsvarande krav på exempelvis den begärda handlingens relevans och editionsföreläggandets proportionalitet inte bör ställas. Den materiella editionsplikten är istället villkorad av att editionssökanden har en civilrättslig rätt gentemot editionssvaranden att utfå eller ta del av den begärda handlingen. Förutsatt att en sådan civilrättslig grund för anspråket föreligger innebär skillnaden mellan bifallsförutsättningarna att det rättsliga utrymmet för informationsåtkomst är större inom ramen för materiell edition enligt 38 kap. 3 § RB än inom ramen för processuell edition enligt 38 kap. 2 § RB. Härav följer att parter, genom att reglera frågan om informationsåtkomst i avtal och därmed skapa en civilrättslig grund för anspråket, kan styra över möjligheten att komma åt information med domstolens hjälp. Med avtalet som grund kan en part då, med stöd av 38 kap. 3 § RB om materiell editionsplikt, komma åt information som annars inte skulle ha varit möjlig att avtvinga motparten.