Säkerhetskultur i byggbranschen - Underentreprenörens utmaningar med att efterleva säkerhetskulturen

Sammanfattning: Byggbranschen är en av de mest olycksdrabbade och varje år skadas och omkommer människor i en omfattning som fortfarande är hög i jämförelse med många andra branscher. I den statistik som tillhandahålls av Arbetsmiljöverket definierar man inte om den skadade eller förolyckade individen är anställd av huvudentreprenör eller underentreprenör. Utländska entreprenörer som skadas eller förolyckas exkluderas helt och hållet i det statistiska underlaget. I Sverige är byggsektorn starkt reglerad av lagar och regler för hur säkerheten på byggarbetsplatsen ska garanteras. Den psykosociala miljön på arbetsplatser utgörs av övertygelser, uppfattningar, attityder, känslor och värderingar och är också betydelsefulla faktorer för säkerheten. Dessa faktum motiverar en studie om den säkerhetskultur som huvudentreprenören har som ambition att förmedla till sina underentreprenörer. En tydlig och positiv säkerhetskultur på arbetsplatsen är ett steg i rätt riktning för att uppnå nollvision för olyckor och dödsfall. Säkerhetskulturella grundstenar utgörs bland annat av gemensam inställning, högt engagemang och en enhetlig syn på säkerheten och arbetsmiljön inom hela företaget eller organisationen. Syftet med studien är att undersöka och redogöra för hur de stora byggföretagen Skanska, NCC och Peab bedriver sitt arbete kring säkerhetskultur på ett individuellt plan och hur de samverkar för att skapa en enhetlig kultur med fokus på underentreprenörer. Vidare är syftet att undersöka anledningen till varför underentreprenörer inte följer säkerhetskulturen och därmed kan orsaka olyckor i arbetet. Studiens metodologiska tillvägagångsätt grundas i litteraturstudier, semistrukturerade interjuver samt dokumentstudier. Generellt ansåg respondenterna att säkerhetskulturen inom byggbranschen handlar om att ändra inställningen från ”jag ska bara”-kultur till ”jag ska bry mig om”-kultur. De tyckte att en bra säkerhetskultur definieras av att man lyckas få med alla att arbeta enligt de processer som finns. En god säkerhetskultur innebar också enligt samtliga respondenter att man som chef ska föregå med gott exempel. De flesta ansåg att det fanns en kulturell skillnad mellan svenska och utländska underentreprenörer samt att säkerhetskulturen i andra länder skiljer sig från den kultur vi har i Sverige. Samtliga respondenter var enade om att orsaken till att underentreprenörer löper större risk att råka ut för olyckor än anställda hos huvudentreprenörer berodde på att de har inställningen ”vi är här nu, vi ska göra ett snabbt och bra jobb” och ”jag ska bara”. De flesta ansåg att utmaningen med säkerhetskulturen var att skapa engagemang och förståelse samt att få underentreprenörer att följa säkerhetskulturen. Slutsatsen blir således att Skanska, NCC och Peab har väl genomarbetade och nedskrivna policys, riktlinjer och förhållningssätt för hur säkerhetsarbetet är tänkt att fungera. Det som främst skiljer sig åt mellan företagen i praktiken är hur man kopplar ihop begreppet säkerhet och kultur. För ett företag är begreppet säkerhetskultur en blandning av säkerhetsarbete och kultur medan det för ett annat endast innefattar säkerhetsarbete eller kultur. Om målet är att förbättra säkerhetskulturen inom en hel bransch måste alla som är delaktiga på något sätt vara medvetna om vad säkerhetskultur egentligen betyder. Hur företagen ser på problematiken kring säkerhetskultur skiljer sig också åt. Uppfattningen om vem som har ansvaret för egna anställda och underentreprenörer är olika beroende på företag.