MPLS kontra traditionell IP-routing : en jämförelse av resursåtgång

Detta är en Kandidat-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för datavetenskap, fysik och matematik, DFM; Linnéuniversitetet/Institutionen för datavetenskap, fysik och matematik, DFM

Sammanfattning: Multi Protocol Label Switching (MPLS) är en routingteknik som blir allt vanligare i dagens nätverk. Vid implementation av MPLS i nätverk är det grundläggande att hårdvaran har tillräckligt hög prestanda för att hantera tekniken. Om så inte är fallet kan det leda till negativa konsekvenser såsom paketförluster eller i värsta fall att routern havererar. Syftet med arbetet var att ta reda på hur processorbelastningen på en router skiljer sig när MPLS var implementerat jämfört med traditionell IP-routing. Routingprotokollen BGP, OSPF och RIP användes tillsammans med de olika routingteknikerna för att se vilket av dessa som krävde minst processorkraft. För att ta reda på hur processorbelastningen påverkades skapades en experimentmiljö. Varje routingprotokoll konfigurerades tillsammans med MPLS respektive traditionell IP-routing, vilket gav oss sex olika scenarion. Trafik skickades sedan genom nätverket med hjälp av applikationen Ostinato för att belasta enheterna. Resultatet av testerna visade att processorbelastningen blev högre för MPLS än för traditionell IP-routing. Det gällde för samtliga routingprotokoll. Det routingprotokoll som tillsammans med MPLS lyckades hålla processorbealstningen lägst var BGP, medans OSPF orsakade högst processorbelastning. Skillnaden mellan routingprotokollen OSPF och RIP var marginell.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)