Från öppna famnar till miniminivå - En utredning om den begränsade rätten till familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande är i överensstämmelse med EU-rätten och Europakonventionen

Sammanfattning: Lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (benämns fortsättningsvis som den tidsbegränsade lagen) trädde i kraft 20 juli 2016 och innebär att möjligheten för alternativt skyddsbehövande att återförenas med sin familj i Sverige begränsas avsevärt. Familj till alternativt skyddsbehövande har endast rätt till uppehållstillstånd om nekandet av familjeåterförening skulle strida mot Europeiska unionens (EU) reglering och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna (Europakonventionen). Det gjordes inte någon djupare utredning i förarbetena om hur denna bedömning ska göras samtidigt som myndigheter har påpekat att Europadomstolens praxis är svårtillgänglig och svårtolkad. Det resulterar i sämre förutsebarhet för den asylsökande, samtidigt som det ställer höga krav på de beslutande myndigheterna att tolka och tillämpa EU-rätten och Europakonventionen. Syftet med uppsatsen är att utreda om bestämmelserna i den tidsbegränsade lagen angående familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande är i överensstämmelse med EU-rätten och Europakonventionen. För att uppfylla syftet undersöks relevant gällande rätt i Sverige, EU och Europakonventionens artikel 8 som stadgar rätten till familjeliv. Bestämmelsen har enligt Europadomstolen i vissa fall ansetts innefatta en rätt till familjeåterförening. Uppsatsen avgränsar till att utreda om alternativt skyddsbehövande har rätt till familjeåterförening enligt EU-rätt och Europakonventionen och kommer därmed inte att utreda vilken rätt till familjeåterförening det finns i andra internationella åtaganden som Sverige är bundna av. Jag har i uppsatsen kommit fram till att det enligt EU-rätten, Europakonventionen och Europadomstolens praxis inte finns en absolut rätt till familjeåterförening, men att det i vissa fall strider mot Europakonventionens artikel 8 att inte bevilja familjeåterförening i en stat. Det är beroende av omständigheter i varje enskilt fall, där statens intresse av att begränsa invandringen avvägs mot individens intresse till ett familjeliv. Efter en analys av Europadomstolens praxis kan det konstateras att denna bedömning bland annat ska beakta om det finns oöverstigliga hinder att återförenas i ett annat land, anknytning till respektive land och principen om barnets bästa. Beslutet att neka familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande, kan innebära att den tidsbegränsade lagen i vissa fall inte stämmer överens med rätten till familjeliv enligt EU-rätten och Europakonventionen eftersom artikel 8 kan innebära en skyldighet att tillgodose familjeåterförening. Därför kan det inte dras någon direkt slutsats om de tillfälliga bestämmelserna i den tidsbegränsade lagen är i överensstämmelse med EU-rätten och Europakonventionen eftersom det är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall.