Tidig varning - lärdomar från utländska system inför en svensk implementering av direktiv (EU) 2019/1023 om förebyggande företagsrekonstruktioner

Sammanfattning: Inom företagsvärlden är det inte ovanligt att ekonomiska bekymmer uppstår. När ett företag blir insolvent kan det leda till en rad olika utgångar. Det kan leda till konkurs och avveckling av företag men det kan också leda till en företagsrekonstruktion och en ny chans för ett företag fortsätta driva sitt företag. Ett problem har varit att många företagsrekonstruktioner fallerar då de har inletts för sent. Kan ekonomiska problem upptäckas tidigare kan bättre möjligheter ges för en lyckad företagsrekonstruktion och kan till och med undvikas. Därav har EU i direktiv (EU) 2019/1023 försökt reglera ett inrättande av system om tidig varning i varje medlemsstat. Syftet i uppsatsen är att undersöka vad begreppet tidig varning innebär och se till vilka lärdomar som är mest väsentliga till ett svenskt system. En kasuistisk metod används för att kunna jämföra och använda sig av de utländska systemen om tidig varning, för att se hur ett system i Sverige kan se ut. Materialet har i huvudsak bestått av direktivet, den svenska utredningen av dess implementering i SOU 2021:12 och de utländska systemen om tidig varning. Utöver det har remissyttranden och rapporter legat till grund för reflektioner om hur företagsrådgivning har fungerat i Sverige. Materialet har visat att Sverige redan uppfyller de krav om tidig varning som EU ställer på en medlemsstat. I ett fungerande system om tidig varning visar det sig att kompetent företagsrådgivning är nödvändig för att kunna hjälpa företag i kris. Hjälpen ska vara rikstäckande och kan ta hjälp av privata aktörer för att kunna säkerställa att den nödvändiga kompetensen finns tillgänglig. Medlemsstater som har kunnat samarbeta med berörda parter som myndigheter som skattemyndigheter, banker och andra intressenter har visat på positiva effekter av att kunna upptäcka problem i tid. Varningsmekanismer via myndigheter är betydelsefulla då staten i en övervägande majoritet är fordringsägare till företag i kris. Fokus ligger också på mikroföretag, små och medelstora företag då dessa är i en särskild utsatt situation. Mindre företag saknar i en större utsträckning resurser eller möjligheten att skaffa sig den kompetens som är nödvändigt för att ta sig ur ekonomiska kriser. Det utgör däremot inget hinder att andra företag också kan få begränsad hjälp av ett nationellt system. Ju tidigare problem kan upptäckas desto bättre möjligheter finns det till att kunna förebygga insolvens och till att företagsrekonstruktioner kan få lyckliga slut. Desto tidigare problem kan upptäckas ju fler företag kan fortsätta vara livskraftiga och fler arbetstillfällen kan räddas.