Pantsättning av bostad - en jämförelse mellan två system

Sammanfattning: Det här arbetet har till syfte att undersöka två olika former av pantsättningssystem, pantsättningen av bostadsrätter och ägarlägenheter. Ägarlägenheter representerar i den här uppsatsen fast egendom till skillnad från bostadsrätter som är lös egendom. Anledningen till valet av ägarlägenheter som jämförelseobjekt är att de till sitt yttre uppvisar avsevärda likheter med bostadsrätter. Pantsättning har en lång historia i vårt land. Redan på 1300-talet infördes den första regleringen avseende pantsättning i landskapslagarna. Det är dock först i slutet av 1600- talet den hypotekariska panträtten får fullt genomslag. Med hypotekarisk panträtt menas att det objekt som är föremål för pantsättning inte överlämnas till panthavaren, medans panträtten alltjämt kvarstår. Det vill säga att gäldenären har kvar panten i sin besittning och i stället registreras pantsättningen i någon form av register, i förevarande fall i fastighetsregister respektive i en lägenhetsförteckning. Nuvarande system för pantsättning av bostadsrätter är bristfälligt. Bristerna är av sådan karaktär att de inverkar menligt på bostadsrätter som kreditobjekt. Bristerna kan huvudsakligen härledas till förfarandet vid införandet av en pantsättningsanteckning i lägenhetsförteckningen, samt eventuell avnotering av densamma. Vidare innebär bristfälliga noteringar även allvarlig påverkan eller i vart fall risk för påverkan på förmånsordningen vilken aktualiseras för det fall bostadsrätten blir föremål för exekutiva åtgärder. Den av regeringen tillsatta utredningen för införandet av ett centralt bostadsrättsregister ledde aldrig till någon lagstiftning vilket medför att problematiken alltjämt kvarstår.