Concrete evolution

Sammanfattning: Den primära frågan i projektet har varit: Hur relaterar en tillbyggnad till den historia som en huvudbyggnad bär på? Resultatet är att den mest lämpade delen har växt ut, men anpassats för att rymma de funktioner som saknas i huvudbyggnaden. Min ambition har varit att få tillbyggnaden att både kännas som en naturlig del av Nationalmuseum och dess historia, samtidigt som den är ett eget kapitel. Den är både kopierande och hänsynslös. Var byggnaden skulle växa ut kom primärt av vad omgivningen skulle må bäst av. Vilken typ av vägg skulle ge de bästa uterummen? Rummet mot vattnet kommer att bli fantastiskt och rummet på andra sidan blir en förlängning av den idag väl fungerande lilla parken, med samma förutsättningar som denna. En studie av nationalmuseums travéstruktur generarade tankar kring hur byggnaden skulle kunna växa om man följde samma system. Den nya fasaden är en avgjutning av ett sådant travéavstånd (4427 mm) som upprepas. I denna fasad görs nya håltagningar för fönster, samt en portal för att möjliggöra flöden in och ut ur parken.