Styrelsens skadeståndsansvar för felaktig eller vilseledande informationsgivning på värdepappersmarknaden - en studie i ljuset av Counterminemålet

Sammanfattning: I uppsatsen utreds under vilka förutsättningar en styrelseledamot i ett aktiemarknadsbolag kan bli ansvarig för felaktig eller vilseledande börsinformation till värdepappersmarknaden. Korrekt informationsgivning från aktiemarknadsbolag till värdepappersmarknaden är väsentligt för att upprätthålla förtroendet från både enskilda investerare och från allmänheten. Reglerna syftar även till att skydda investerare genom att säkerställa öppenhet på marknaden. En del av investerarskyddet ligger i att det finns adekvata sanktioner att tillgå ifall en överträdelse av informationsreglerna har skett. De existerande sanktionsreglerna har kritiserats för att de inte i tillräcklig mån beaktar skyddet för investerare. Fokus i uppsatsen ligger på att utreda under vilka omständigheter en aktieägare kan föra ersättningstalan enligt 29 kap ABL, varför särskilt frågan om culpa och adekvat kausalitet utreds. Det är således det externa ansvaret enligt 29 kap 1 § 2 men ABL som behandlas. Vidare behandlas endast möjligheten till skadestånd vid en transaktion som sker på primärmarknaden, exempelvis i samband med en nyemission. Fokus i uppsatsen ligger på i vilken utsträckning ekonomisk information som bolaget lämnar, d.v.s. sådan som återfinns i bolagets finansiella rapportering, som kan föranleda skadeståndsansvar för styrelsen. Frågan om en aktieägares möjlighet till ersättning enligt 29 kap ABL på grund av felaktig eller vilseledande börsinformation ställdes på sin spets i ett nyligen avgjort avgörande i hovrätten, det s.k. Counterminemålet. Mot bakgrund av Counterminemålet förs en diskussion både de lege lata och de lege ferenda över några av de frågeställningar som där var uppe för prövning. I uppsatsen argumenteras för att det bör kunna presumeras culpa ifall en överträdelse av de i 29 kap 1 § uppräknade reglerna har skett. Det innebär att om en styrelseledamot exempelvis har lämnat vilseledande information i årsredovisningen i strid med ÅRL, kan det presumeras att styrelseledamoten även har handlat culpöst. Vidare argumenteras det i uppsatsen för att den orsakssambandsbedömning som kan anses utgöra gällande rätt inte i tillräcklig mån beaktar de särskilda förhållanden som råder på värdepappersmarknaden. Idag får det anses, efter BDO-målet, att gränsen för ansvaret enligt 29 kap ABL ska göras efter en avvägning av normskyddet och flodvågsargumentet. Till detta kommer även ett krav på att investeraren ska ha haft anledning att hysa befogad tillit till det dokument vari den felaktiga eller vilseledande informationen återfinns. I uppsatsen argumenteras dock för att det vid transaktioner på primärmarknaden måste kunna presumeras att en investerare har haft anledning att hysa befogad tillit till bolagets finansiella rapportering, såsom årsredovisningen. Det följer av att det måste kunna anses att årsredovisningen typiskt sett har utgjort en väsentlig del av det konkreta beslutsunderlag som ligger till grund för en investering på primärmarknaden. Den felaktiga eller vilseledande informationen måste därför även anses ha påverkat priset på värdepappret, om inga andra omständigheter talar för motsatsen.