Komplexa arbetsrelationer - kvalificering av arbetstagare gällande plattformsarbete

Sammanfattning: Det ämne uppsatsen behandlar gäller arbetstagarbegreppet och plattformsarbete ur ett komparativt nationellt, svenskt arbetsrättsligt, och EU-arbetsrättsligt perspektiv. Digitaliseringen av arbete har lett till delningsekonomins framväxt, såväl har nya mer flexibla och diversifierade anställningsformer utvecklats. Anställningsformen plattformsarbete innehar en stor heterogen arbetskraft med många oklarheter kring dess rättsliga reglering. Det gäller arbete där tjänsteleverantörer via digitala plattformar blir kontaktade för att utföra tjänster. Uppsatsen avser därmed att utreda omfattningen för tillämpningen av skyddsnormer för plattformsarbetare enligt arbetstagarbegreppet för att få en bättre förståelse för vilket arbetsrättsligt skydd plattformsarbetare har rätt till, genom att granska bedömningsmetoden för en arbetstagarkvalifikation. Genom att först definiera det arbetsrättsliga skyddet för arbetstagare inom svensk nationell arbetsrätt och därefter inom EU-arbetsrätt, samt ett granskande av ett nytt direktivförslag, ger detta en insikt i det rådande skyddet såväl i samband med rättsharmonisering och direktivförslaget, den förväntade regleringen för plattformsarbete. Sammanfattningsvis är det avgörande om plattformsarbetares kvalificering gentemot arbetstagarbegreppet samt medföljande arbetsrättsligt skydd. Detta avgörs beroende på en helhetsbedömning av objektiva kriterier med framförallt hänsynstagande till subordinationskriteriet. I förhållande till EU och det tänkta direktivförslaget går det att urskilja, överlappande kriterier med dem för arbetstagarbegreppet, en rättsharmonisering av en anställningspresumtion och därmed underlättande fastställelse av arbetstagarstatus i nationell rätt.