Anhörigas närvaro vid hjärt-lungräddning : en intervjustudie av sjuksköterskors upplevelse

Sammanfattning: Ett hjärtstopp innebär att hjärtat har förlorat sin pumpförmåga och leder till döden utan behandling. Denna behandling innefattar bröstkompressioner, inblåsningar med luft och ofta också defibrillering och läkemedel. Årligen inträffar ett stort antal plötsligt oväntade hjärtstopp på sjukhus och ibland finns anhöriga på plats när hjärtstoppet inträffar. Enligt internationella riktlinjer rekommenderas att anhöriga erbjuds möjlighet att närvara under återupplivningen men studier påvisar att de oftast hänvisas ut ur rummet. Orsakerna till det kan variera, sjuksköterskorna kan vilja skydda anhöriga mot de skrämmande syner de anser att hjärt-lungräddning kan innebära, de kan känna sig iakttagna och ifrågasatta samt vara rädda för att bli anmälda. Studier visar att det finns fördelar för anhöriga med att närvara, exempelvis kan de få ett bättre sorgearbete utav möjlighet att få vara med sin kära i det som kan vara den sista stunden i livet. Detta kan öka deras förståelse och hantering av det som hänt, oavsett utgång. För att förstå och förklara denna diskrepans mellan befintliga riktlinjer och sjuksköterskors syn på anhörigas närvaro under HLR är det viktigt att beskriva sjuksköterskors upplevelse av anhörignärvaro.   Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att ha anhöriga närvarande i en hjärt-lungräddningssituation på sjukhus.   Metoden som valdes var en kvalitativ deskriptiv metod. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av en intervjuguide, med sjuksköterskor från en akutmottagning och en kardiologisk avdelning på ett sjukhus i Sverige. Analysen utfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys.   I resultatet framkom tre kategorier som beskrev sjuksköterskornas upplevelse av anhörigas närvaro. Den första kategorin, ” Organisation och kultur som påverkar anhörigas närvaro” belyste att faktorer som exempelvis arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och en anhörigansvarig person påverkade sjuksköterskans upplevelse. I nästkommande kategori, ”Sjuksköterskor reflekterar över konsekvenser för anhöriga” framträdde att sjuksköterskorna kunde se fördelar för anhöriga eftersom de fick möjlighet att bevittna vad som hände, men även nackdelar eftersom de kunde uppleva det skrämmande. I den tredje kategorin, ”Sjuksköterskors känslor påverkas om anhöriga närvarar” framkom att sjuksköterskorna kunde uppleva både positiva och negativa effekter relaterat till anhörigas närvaro. Samtidigt som sjuksköterskorna upplevde det lättare att prata med anhöriga efter avslutad HLR och att anhöriga kunde delge uppgifter som inte fanns angivna i journalen, kunde det upplevas stressande att vara iakttagen och att det fanns en oro för att bli anmäld av anhöriga.   Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplever det meningsfullt för anhöriga att få vara närvarande under HLR men att en person bör utses till anhörigansvarig. När anhöriga närvarar kan sjuksköterskan uppleva tillfredsställelse eftersom anhöriga ser att allt som kan göras också görs, men också oro och rädsla för att bli ifrågasatt eller anmäld om inte allt gjorts enligt HLR-algoritmen. Sjuksköterskornas upplevelse påverkas även av organisatoriska och kulturella faktorer såsom arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och utrymme.