En ännu sämre nyhet? En jämförande studie över dagspressens bevakning av Europaparlamentsvalen 1995, 1999 och 2004 utifrån ett demokratiteoretiskt perspektiv

Sammanfattning: Sedan Sverige blev medlem i EU har det anordnats val till Europaparlamentet vid tre tillfällen. Valdeltagandet som redan 1995 var lågt har sedan minskat ännu mera. Ett lågt valdeltagande riskerar att undergräva Europaparlamentets legitimitet men också att underminera den representativa demokratin. Fyra orsaker till det låga valdeltagandet har lyfts fram som förklaringsvariabler i svensk forskning. Denna uppsats fokuserar på den fjärde, massmedias roll. Syftet med studien är att undersöka i vilken mån dagspressen tar sitt demokratiska ansvar och studien försöker besvara två frågeställningar: I vilken utsträckning uppfyller dagspressen de krav som demokratiteorin ställer med avseende på dagspressens roll som informationsförmedlare, arena för politisk debatt och som självständig opinionsbildare vid valen till Europaparlamentet? Samt i vilken utsträckning har detta förändrats mellan de tre olika valperioderna och vad kan dessa förändringar bero på? Studien analyserar artiklar som nämner Europaparlamentet i text från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Norrländska socialdemokraten under 22 dagar innan valdagen samt valdagen vid samtliga tre valtillfällen. Resultaten från studien visar att dagspressen tar sitt demokratiska ansvar. Mångfald i bevakningens karaktär och ämnen samt ett stort antal aktörer och en självständig dagspress uppfyller demokratiteorins krav. Det finns dock brister, framför allt på granskande och pedagogiska artiklar. Dagspressen uppvisar en oavbruten minskande trend i bevakningen från 1995 och framåt. Främst är det mindre artiklar som är skrivna av journalister och nyhetsbyråer som minskar. De är även informativa och refererande. Slutsatsen blir därmed att bevakning procentuellt har blivit mindre menmer kvalitativ, men om denna minskning beror på en mindre intensiv valrörelse eller minskat intresse från dagspressen kan tyvärr ej härledas från resultaten. Ledarartiklar och debattartiklar uppvisar även de en minskande trend vilket torde betyda att dagspressen har blivit mindre intresserade av att väcka opinion i frågor gällande Europaparlamentsvalen, det finns dock undantag. I övrigt har jag funnit trender som till exempel minskat användande av opinionsundersökningar, en alltmer positiv bild av Europaparlamentet och personvalets genomslag i dagspressen. Studien visar även hur komplex bilden av påverkan mellan dagspressens, politikernas och medborgarnas agenda egentligen är. Till sist visar studien att dagspressen systematiskt fokuserar på politiska partier och aktörer vars ideologiska inriktning är den samma som mediet ifråga, gällande både publicerandet av debattartiklar och i den vanliga rapporteringen. Trenden kvarstår om endast den objektiva delen av tidningen analyseras, vilket visar vikten av ett massmedialt landskap där olika ideologiska inriktningar existerar.